Jag är inte skallig, jag bara kallas skallepär.

Ni vet sånt som man borde tänka på vid vissa tillfällen som man egentligen vet om men som man sen vid dessa vissa tillfällen helt glömmer bort. Såna saker borde man skriva på små lappar som man kan plocka fram vid vissa tillfällen så man inte gör samma misstag igen och igen och igen.
Några såna Note to self är:
1. Ignorera inte tecknen. (Den kanske allra viktigaste, och som jag glömmer allra oftast)
2. Lyssna på magen. (Mm, magen vet oftast bra mycket bättre än både hjärna och hjärta)
3. Glöm inte bort att gilla dig själv också. (Glömmer periodvis helt bort detta, viket leder till dåligt mående)

4. Det finns alltid någon som är bättre. (Så släpp kraven och gör det för att det är kul!)

5.

 

Nej jag kommer inte på nr 5, men jag är säker på att det finns en femma (och säkert en sexa och en sjua också). Och det är säkert någon av dessa jag behöver just nu. Jag vet att det finns en som är i stil med att då är det kanske inte meningen. Och jag tror att det är den jag behöver.

Jag skulle skrivit en lapp.

 

Och förresten så är det snart marathon, det får gå som det går. Hoppas jag inte dör för jag vill leva lite till (det måste finns mer än såhär).

Det är så svårt med vädret nu, jag vet inte hur mycket kläder jag ska ha på mig när jag springer. Det ser kallt ut, det blåser kallt, men det känns ändå lite varmt.
Idag när jag sprang så var jag lagom klädd när det blåste, och sen så fort det blev lite lä så höll jag på att svettas sönder.
Det är iofs sjukt skönt att det börjar bli varmt ute, men denhär årstiden är det svårt detdär med kläderna..
Nått annat som är sjukt skönt är att det inte är mörkt redan innan jag kommit hem från jobbet. klockan är strax efter nio och det är ändå inte helt svart ute. Det är inte längre kolmörkt på löpturerna och det är så himla skönt. Det känns som om min energi börjar komma tillbaka och precis som vanligt på våren så börjar jag känna mig lite kär sådär utan anledning, och det är inte fy skam det :)

Börjar se en liten ljusglimt i träningen. Spran 12,5 igår och det gick hyffsat. Inte precis något högt tempo, men det gör inget. Just nu så känns det som att varje runda är en bra runda, eftersom den blir gjord. Jag försöker tänka bort prestationsångesten och istället springa för att det är skönt, för att jag vill. Glömma bort detdär som jag har framför mig och bara springa för att det är något jag tycker om. Jag försöker hitta tillbaka till kärleken jag kände för löpningen förut. Jag ska försöka att inte träna för att jag måste, utan istället för att det är skönt och för att jag mår bra av det.
För ett och en halvt år sedan så kunde jag inte var utan. Löpningen var min drog och jag längtade till nästa pass. Jag vill komma dit igen, jag vil känna så igen. Och jag tror att nånstans så har det tänts en litenliten gnista i mig, för idag på morgonen så tittade jag ut geonm förstret och tänkte Undra om det är väder för en kort löptur ikväll. Och det är ett gott tecken, ellerhur?

Jag är UR form, big time. Det är verkligen dags att lägga på ett kol om jag någonsin ska fixa dethär.

Tog en liten runda på 5,8 km idag. Efter 4 började jag kolla på klockan och benen ville börja släpa lite efter mig istället för att driva mig framåt, och då gick det inte ens fort. Höll ett snitt-tempo på 5.44 och det kändes som självmord. Om 90 dagar ska jag springa nästan åtta gånger så långt och ångesten börjar övergå i panik.

Har skaffat ett vätskebälte eftersom det känndes väldigt jobbigt att springa med ryggsäck. Testade att ha det på mig idag på min lilla runda och det satt skitbra. Var inte i vägen och störde inte mitt rörelsemönster. Skönt att det är nått med löpningen som är bra iaf (synd bara att det inte är jag).

Och jag har sagt tusen gånger förut att Nu är det verkligen dags, men nu är det VERKLIGEN dags, annars kommer jag inte klara min mara.

Idag tog jag ett pass på 14,7 km. Jag känner mig väldigt nöjd. Det regnade i stort sett hela rundan och sista fyra kilometerna blev jag genomdränkt. Men det är lite skönt på något sätt. Luften blir helt fantastisk och svetten rinner av huden istället för att torka in och blir en sträv beläggning.
Testade lite olika löptekniker och jag tror jag hittat en teknik som funkar för mig och fått in den lite mer naturligt i mitt rörelsemönster. Det kanske inte ser riktigt klogt ut, men det gör inget. Jag känner att jag tar mig framåt utan att slösa massa energi på överflödiga rörelser. Det jag måste bli lite bättre på är mina frånskjut.
Efter gårdagens träningsångest så känns det nu mycket bättre. Jag tog mig ändå knappt 15 km, fick stanna och stretcha två gånger, men ingen kramp, inget ont i knäna och inget skav på fötterna. Fint.

Jag har också testat mina skor om dom håller för vatten (ja det är ju ändå gore-tex) och det gör dom ju. Både vatten och vind och kyla. Tyvärr så svettas jag ju om fötterna en del så dom istället blev blöta av den anledningen, men kalla var dom iaf inte!

Vädret ute är grått och trist, det har börjat mörkna och allt utanför min filt ser sjukt kallt ut. Hela min kropp skriker att JAG VILL INTE. Och jag kanske borde lyssna. Eller så kanske jag borde lyssna på den lilla djäveln som sitter på min axel och viskar Tjockis, du är lat och kommer aldrig fixa dethär.
Jag vet att om jag stannar inne så kommer jag inte kunna njuta av det, och om jag ger mig av så kommer jag inte kunna ge allt utan det kommer bli ett halvtaskigt pass som känns helt meningslöst. Och jag vet att om jag ska ge mig ut så ska jag göra det nu, för annars kommer det bli för sent.
Såna här dagar behöver jag någon som klappar mig på axeln och säger att Kom Emma så kör vi. Men jag har ingen som gör just det. Det enda jag har är min egen ångest över hur dålig jag är, och det är inte precis något som peppar mig.

För tillfället ligger mina löparrundor på omkring en mil, och det går riktigt jäkla sakta och jag känner mig rätt sliten i slutet. På 96 dagar måste jag träna upp mig så att jag klarar fyra gånger så långt. Just för tillfället känns maraton som en sjukt dålig idé och jag blir lite sugen på att sälja min biljett till högstbjudande. Men samtidigt vet jag att jag aldrig kommer fölåta mig själv om jag fegar ur. Det är inte min stil att fega ur. Så jag måste helt enkelt klara det här.

Men alltså, jag har inte läst,sett,hört den förut och den är så himla bra och jag bara kände att jaa... den ska va med. Någonstans. Och eftersom detta är ett av mina två forum så varsegod.

...på att blogga. Men skit i det, nu pratar vi om roligare saker.
Rolig sak nr ett: Vi hade teori på ridningen idag och jag FATTAR! Sen kommer jag nog ha lite svårare att få till det i praktiken, men jag är med på vad det handlar om iaf, och det är ju ett steg i rätt riktning.
Rolig sak nr två: Nästa vecka börjar jag (troligtvis) i Karlshamn. Ska bli sjukt spännande att testa ny arbetsplats. Samma verksamhet, men det innebär inte att arbetet ser likadant ut för det.
Rolig sak nr tre: Jag har varit i Rom, jag har gått i Vatikanstaten och klättrat upp i kupolen i Peterskyrkar. Detta innebär att jag kan stryka en grej på min lista, vilket i sin tur innebär att jag tagit ett steg mot att uppfylla det jag bestämt mig för att göra med mitt liv (och tagit ett steg närmare döden?).
Rolig sak nr fyra: Idag hade jag lönesamtal och medarbetarsamtal. Vi har prestationslön på min arbetsplats vilket innebär att man kan hamna i tre olika nivåer för vilken löneökning man ska få, jag hamnade i högsta. Och det känns ju alltid fint att man gör ett bra jobb (sen är det inte säkert att jag får löneöking i år eftersom jag ska börja på nytt ställe).
Rolig sak nr fem: Jag håller redan på att bli piggare från min förkylning (som knockade mig i lördags kväll) och imrogron kanske jag kan ta en liten lugn löptur.
Rolig sak nr sex: Det är vår och jag känner mig lite kär hela tiden, och det är ju fint.

Jag som bestämt mig för att Sölvesborg är en okej plats att bo på. Ja jag kan till och med säga att jag trivs i min nya lilla håla. Har ställt in mig på att jobba här ett år till. Men såklart så ska det bli som vanligt. När jag börjat rota mig och känna mig lite trygg så ska jag rivas upp och kastas runt.
Har fått nytt jobb i Karlshamn, som jag tackade ja till eftersom jag får bättre lön och en fast tjänst. Och så blir hela jag lite upp och ner igen. Men det gör liksom inget. Jag börjar vänja mig vid att det snurrar i min skalle. Och vad vore livet om man inte utvecklades och det hände nya grejer? Troligtvis jäkligt lugnt och tryggt, men också lite tråkigt och jag skulle längta bort.

Men jag har börjat ställa in mig på att pendla och att byta jobb. Och nu efter lite eftertänksamhet så känns det rätt bra. Jag ville ju inte bli kvar i Sölvesborg, och det blir jag ju inte heller nu. Nej jag hamnar tre mil öster ut ;) Och en fast tjänst är jäkligt bra att kunna skriva i CVt.

Träningen går väl okej. Bra skulle väl vara att ta i och dåligt skulle vara en underdrift. Jag håller mina fem pass i veckan. Har börjat komma över till mer konditionsträning, vilket är mer än välbehövligt. Dock inte så mycket löpning ännu, har inte börjat känna det där suget riktigt som jag hade innan. Men det känns sjukt skönt varenda gång jag varit ute, och det går bättre och bättre att ta sig ut. Så snart kommer väl en liten svacka, då måste jag stå pall för min egen lathet och inte ge efter. Jag har ju trots allt ett maraton att springa!

Idag flexade jag lite från jobbet så jag var hemma redan tio i fyra. Lyx. Mitt tåg mot vetlanda går inte förrän sju. Ännu mer lyx.
Allt detta innebär att jag han ge mig ut på en löptur innan solen gick ner. I Sölveborg råder för tillfället vår. Det är plusgrader, fågelkvitter och sol.
Jaa, jag är mer än nöjd. Jag tog det rätt lugnt och försiktigt eftersom det fortfarande är isisgt på vissa ställen och jag vill inte halka och bryta mig. Men jag behöver likosm ta det lugnt när jag springer nu. Jag har inte längre samma fysiksa och psykiska styrka att pressa mig framåt i ett tempo som totalt suger musten ur mig. På den nivå jag ligger på nu så gäller det att överhuvudtaget ta mig ut och runt. Så ingen måltid (alltså inte mat-måltid) eller målsträcka. Målet är för tillfället att komma ut. Och det lyckades jag ju bra med idag och jag till och med njöt av det :)

Idag är det svårt. Har haft en sjukt lång dag på jobbet och fullt ös hela dagen. Jag vet att om man vill så har man både ork och tid för träning. Men med snålblåst och snö som var mer likt småspik så kan det vara svårt att motivera sig ut på en joggingtur efter en sån här dag. Helt ärligt så är det svårt att motivera sig att ta sig ur soffan alls. Så istället för min planerade löptur så har jag suttit här och grubblat på vad jag egentligen vill med mitt liv, och det kan ju också behövas ibland.
Nu ska jag göra mig en kopp te, packa lite inför helgen och försöka låta bli att gnälla på mig själv för att jag är en latis.

Nu har jag kört 13 veckor med lite mer fokus på styrketräning. Jag hade från början tänkt ungefär åtta veckor, men tiden har gått fort och jag har bara kört på. Men nu känns det som om det börjar bli dags att gå över till mer kondition och uthållighet, och framför allt löpning! Det är ju trots allt bara 20 veckor kvar till maraton, helt sjukt!

Här har länge varit dött som i graven. Men nu är meningen att min blogg ska återuppstå, precis som Jesus. Fast att det inte är påsk.
Det har hänt en del sen sist kan jag meddela. Jag har börjat rida, till exempel.

Anledningen till att jag ska återuppta mitt bloggande är att min träningsmotivation ligger på ungefär minus fem och jag tänker att om jag bloggar om det så kanske jag på något vis kan lyckas peppa mig själv, och ni får gärna hjälpa till. Har ju ett maraton framför mig som jag vill klara av utan att avlida.

För tillfället ligger träningsnivån på fem pass i veckan, vilket är ganska lagom. Det som inte är så lagom är att ungefär ett av dessa är löpning och typ fem kilometer långt. Det innebär att det tar mig lite drygt åtta veckor att springa ett maraton, och så lång tid tror jag inte att jag kommer få på mig.

Så pepp pepp, nu gäller det att jag tar mig i kragen och rycker upp mig.

Annat nytt är att min gamla tränare och coach Patrick har startat företag med inriktning på träning och prestation (rätta mig om jag har fel), sport performance center. Om ni har ett mål med er träning så kan jag varmt rekommendera att ni vänder er till honom för hjälp. Han är grymt kunnig i ämnet och är bra på att stötta och pusha när det behövs.

Så, återigen. Pepp pepp.

Med ökad träning så kommer ett ökat behov av kost och ett ökat behöv av vila. Alltså borde jag inte bli sjukt förvånad när jag (efter en ganska lat period av mitt liv) börjar öka träningsmängden igen och samtidigt behöver sjukt mycket sömn. Igår kom jag hem från jobbet, åt, gick och la mig och somnade på soffan i 1,5 timmar, gav mig ut på en löparrunda, duschade och gick och la mig igen. Vaknade idag på morgonen med den obligatoriska huvudvärken efter ett långt löparpass och stentrött!
Det känns som om jag skulle kunna sova bort all min lediga tid om jag ville. Men det vill jag ju inte, och då blir det brist på sömn istället. Och en outvilad kropp är en dålig kropp. Har fått konstaterat av min sjukgymnast (och kollega och vän) att jag ådragit mig ett löparknä. Har löpningförbud tills på måndag, minst. Det kanske inte är direkt kopplat till att jag sover för lite, snanrare att jag är svag och stram i mina muskler, men det känns ändå som om det hänger ihop. Jag pressar min kropp lite väl hårt (enligt vissa) och det får jag ju lida för. Kanske för drastisk ökning av löpningen, därav trötthet och skada.
Så för att åtgärda problemet ska jag bli mer noggran med maten och sömnen, och träna upp mina svaga (men ack så snygga) ben.

Ja, precis. Nu har jag fått tummen ur.. och skaffat mig ett gymkort! Igår fixade jag det, så nu har jag bindningstid i Sölvesborg ett år. Hoppas inte chefen lurat mig nu så jag verkligen får jobba kvar, annars blir det svårt. Om jag inte lyckas knipa ett av de andra jobben som ligger ute häromkring vill säga. Men jag tror att jag får va kvar, hon har ju praktiskt taget lovat mig att jag ska få va kvar ett år till.
Har lyckats gymma två gånger senaste två dygnen, och det är väl rätt bra får jag säga ;) Men har ingen ordentlig träningsplan ännu, måste försöka få ihop en ikväll.

Jag har föranmält mig till en halvmara också! Tänkte först göteborgsvarvet, men det var fullbokat. Så istället blir det sydkustloppet, som också är en halvmara.  Detta lopp går av stapeln 28 april och man springer länst kusten i Trelleborg, låter inte helt fy skam det!

Så nu är det tränatränaträna som gäller. Och jag tror det går bra. Har kommit igång med min träning (eller åtminstine med löpträningen) igen och det har börjat flyta på. Måste inte kämpa stenhårt för att motivera mig att ta mig ut längre/igen :)