Jag är inte skallig, jag bara kallas skallepär.

Vecka två på praktiken har börjat, och faktiskt inte så illa som vecka ett. Inte illa alls faktiskt, det börjar bli riktigt roligt :) Jag börjar känna att jag kan, eller att jag åtminstone har lite koll. Börjar känna mig rätt bekväm i att ta anamnes, skriva journal och göra små undersökningar på patienterna. Jag kan fortfarande långt ifrån allt, men jag kan mycket mer än ingenting. Jag börjar få lite hopp om att jag en dag kommer bli en ganska bra sjukgymnast.

I helgen hade jag andra delen av massageutbildningen; troggepunktsbehandling. Roligt och fascinerande att småsmå muskelspänningar kan ge värk på en helt annan del av kroppen. Men det va tufft att gå från första praktikveckan, direkt efter seminartiet börja på massageutbilningen som höll på fre-sön för att sen gå upp och jobba idag igen.
Men jag är väl en viking, klarar allt. Och jag är ju trots allt bara snart 23, ung och pig och orkar med fullt ös. Och på torsdag är jag ju ändå ledig så att jag kan plugga inför tentan som är på fredag.

Jag vaccierade mig för TBC för ett tag sedan, inför min praktik. Nu har jag en gulaktig liten böld på axeln. Ser ut som någon form av alieningrepp. Jag väntar bara på att det ska bli riktigt geggigt ock äckligt, men det kommer nog om några dagar, då ska jag lägga upp bilder :)

Dag tre är avklarad. Jag känner mig inte riktigt så usel som dag ett. Mina första anamneser är tagna och journaler är skrivna. Har gjort några tester, men än finns mycket kvar att lära. Och jag hoppas verkligen att jag kommer lära mig, att jag någon gång kommer få grepp om allt dethär. Just nu känns det väldigt långt borta, men man får ta en dag i tagen. Småsmå steg, och vägen känns väldigt lång, men inte omöjligt lång ändå.
Jag hoppas att det börjar lossna snart, att det kommer flyta på. Men det tror jag att det gör, jag måste tro det för att kunna motivera mig att gå upp klockan sex för att sedan spendera tolv timmar på jobbet och på att resa dit och hem.
I morgn är en ny dag, och troligtvis kommer jag ta ett litet steg framåt då också.
Nu är det dags för sängen.
Sov gott och önska mig lycka till.

Idag är dagen som jag väntat på och fasat över. Den började klockan skittidigt idag på morgonen, och nu är den snart över, och imorgon är det dag 2. Spänningarna har lagt sig, och jag är så jäkla slut.
Det är längesen jag kände mig så okunnig, men ändå vet jag att detta är något jag gör för att lära mig. Det har varit roligt, men läskigt.
Att komma ut på praktik är som att slungas ut i verkligenheten, det är inte lätt, men det är ett lärorikt äventyr. Och jag hoppas verkligen att jag lär mig massor!
Från att igår känna mig rätt säker på saker och ting till att idag komma ner på jorden och inse att jag inte har en aning, det är ganksa omvälvande. Så efter dagens bestyr är jag trött överallt. Jag ska dricka mitt kaffe och sen ska jag sova, för att gå på det imon igen :)