Ibland lyssnar man hellre på det man hör än på det man ser
I brist på att inte ha något annat göra, eftersom jag (återigen) inte kan träna pga halsont och en eventuellt kommande halsfluss, så sitter jag och läser igen om gamla blogginlägg från denna bloggs begynnelse.
Jag var väldigt klok och eftertänksam under min tid på folkhögskola tror jag. Det finns så många visdomsord som jag själv klurat ut.
Ett av dessa visdomsord är "Ibland lyssnar man hellre på det man hör än på det man ser". Detta handlar om kroppsspråk. Vi talar till 80% med vårt kroppsspråk, det är mycket. Det är så många gånger som människor säger en sak men visar en annan, och jag är precis som människor. Så vad sänder jag ut för signaler egentligen? Vad berättar jag för människor utan att säga det med ord? Och vad är det jag missar att människor säger bara för att jag lyssnar mer på vad deras mun säger istället för vad deras kropp säger? Det är viktiga tankar att reflektera över..
Jag har blivit en typisk sån människa som ser att kroppsspråket säger något, frågar om det, får ett muntligt svar som inte stämmer överrens med kroppssråket, accepterar det svaret som sanning och går vidare. Det är ju helt sjukt, fatta vad jag missar. Jag ska träna i att läsa kroppsspråk, ska träna mig i att läsa av människor bättre och att inte lyssna blint på det de säger utan att faktiskt reflektera över om det jag hör och det jag ser stämmer överrens. Känns som en bra egenskap i ett arbete med människor, i ett liv med människor.
Jag var väldigt klok och eftertänksam under min tid på folkhögskola tror jag. Det finns så många visdomsord som jag själv klurat ut.
Ett av dessa visdomsord är "Ibland lyssnar man hellre på det man hör än på det man ser". Detta handlar om kroppsspråk. Vi talar till 80% med vårt kroppsspråk, det är mycket. Det är så många gånger som människor säger en sak men visar en annan, och jag är precis som människor. Så vad sänder jag ut för signaler egentligen? Vad berättar jag för människor utan att säga det med ord? Och vad är det jag missar att människor säger bara för att jag lyssnar mer på vad deras mun säger istället för vad deras kropp säger? Det är viktiga tankar att reflektera över..
Jag har blivit en typisk sån människa som ser att kroppsspråket säger något, frågar om det, får ett muntligt svar som inte stämmer överrens med kroppssråket, accepterar det svaret som sanning och går vidare. Det är ju helt sjukt, fatta vad jag missar. Jag ska träna i att läsa kroppsspråk, ska träna mig i att läsa av människor bättre och att inte lyssna blint på det de säger utan att faktiskt reflektera över om det jag hör och det jag ser stämmer överrens. Känns som en bra egenskap i ett arbete med människor, i ett liv med människor.
