Löööve.

Jag blir lika förvånad varje gång. Hur kan det va så himla skönt varenda jäkla gång. Varje löparpass känns alltid lite som ett onödigt ont innan jag kommer ut, men sen när skorna väl är på och benen igång så är det helt sinnessjukt fantastiskt underbart härligt, ja allt. Och idag gjorde jag min bästa tid på ringvägen hittils. Det gjorde jag iofs sist jag sprang med, men idag är jag extra stolt.
Om jag håller samma tempo på vårruset som jag hade idag så kommer jag springa det på 26:00. Så, eftersom jag aldrig riktigt kan nöja mig med mina prestationer blir målet under 25:00.

Dåligt med uppdatering

Sorry för det. Men det blir liksom inte riktigt av när jag inte har nått vettigt att skriva om. Löpningen rullar på. Var nere i Skåne hos släkten förra veckan, då blev det inte mycket tränat, men desto mer fikat. Ska ner till Skåne på lördag igen, men i ett helt annat ärende än sist, fortfarande lite hemligt ;)

Sen är det snart påsk, då blir det hem till Småland, och därifrån vidare till stugan, sen Småland igen, direkt vidare till Göteborg och Olivia tillsammans med Emelie. Det blir inte riktigt på någon struktur på träningen när man reser runt tyvärr. jag gillar ju liksom min träning och vill gärna inte missa mina träningspass, men det är klurigt eftersom man inte kan ta med alla sina träningskläder och träningskompisar. Jag får försöka komma på någon bra plan för att lösa detta.

Känns som att jag knappt är i Västerås överhuvudtaget i vår, lite tråkigt eftersom det kanske blir min sista termin här... Blir lite ledsen bara jag täbker på det. Gillar ju min tillvaro och mitt liv här.

Resa söderut!

Imorgon far jag ner till mitt kära skåneland och hälsar på släkten! Det är så sjukt längesendan jag var nere och det ska bli så kul att träffa alla igen. Tyvärr stannar jag bara tills på fredag, men ett par dar med mormor, morfar, moster och kusinerna och deras familjer får jag ju iaf!
Har hört rykte om att det är vår på riktigt där nere med snödroppar och barmark (kanske gräs?). Blir sjukt pepp på löparrundor bland ängarna :)

Vissa dagar

Ja vissa dagar är bara så jävla bra. Börjar dagen med solskenspromenad till träningen, sen långpass träning, sen hem och äta god mat, sen tre timmar på balkongen med kaffe och kladdis och stickning och sol. Snart ska vi iväg på bio och se Hur många lingon finns det i världen? Och jag har bara njutit hela dagen! Ska nog köra på samma spår imon.
Funderar lite på hur jag ska göra med min träning nu. Löpning och karate, men hur ska jag lägga upp det? Och ska jag satsa på att biffa på mig lite också så inte Annica kan skatta åt mina pinnarmar? Jag vet inte.. Gym är ju så tråkigt. Tål att tänkas på.

Träningsvärk

Jajemän, det händer även den bästa. Jag har efter gårdagens fantastiska löparrunda fått träningsvärk i min högra Quadriceps och min högra Tensor facia latae. Funderar på om jag har någon obalans eftersom jag bara har träningsvärk på höger sida..
Men iaf, lätt värt. Trodde det skulle bli lite trist att springa igår eftersom jag är så ur form på löpningen, men icke! Sjukt skönt runda. Perfekt mycket kläder, perfekt tempo, perfekt allt! Tog till och med två varv på den lilla rundan bara för att det va så skönt :) Vågar inte ge mig ut på ringvägen än. Misstänker att den består av mest is och vattenpölar och risky-running är inte precis min favorit.

Nej

Svaret på den eviga frågan blir nej. Ingen allstyle open i vår. Med lite resonemang med min coach bestämde jag att nej, det kommer inte funka. Eventuellt blir jag kvar i Västerås till hösten och kanske kan va med då istället.
Så nu blir det upprätthållande och lite utveckande träning (troligtvis inte samma utvecklingstempo som under senaste sju veckorna) vad gäller karaten. Eftersom jag inte hört av Maria så verkar det inte bli samma mängd karateträning heller. Så istället kör jag hårt på löpningen. Min kära löpning som jag saknar och som jag tyvärr inte haft så mycket tid över för under senaste halvåret känns det som.
Antalet träningsminuter lär väl sjunka drastiskt (attans jag som legat så bra till på funbeat ;)) men vad gör väl det? Ikväll blir det jogg i min ensamhet, inte lika kul som att träna tillsammans med någon, men helt okej ändå. Tänkte ta det i ett lugnt tempo eftersom benen inte vant sig vid asfalt än, så då går det rätt lätt för man kan tänka på annat än att man måste andas.

Film

Här är en länk till en film från tävlingen, naturligtvis på min match. Jag är den långa av de två, alltså den som börjar till vänster.

http://www.karate-vasteras.se/?page_id=44

Den eviga frågan

Allstyle open eller ej? 16e April. Det tål att tänkas på.

Done

Nu är det gjort, och det blev inte alls som jag hadt tänkt, om jag nu hade tänkt något. Började med att vi kom till tävlingen (efter viss sightseein a la Hristo) och en av de som håller i tävlingen säger till mig "Men du är ju inte så stor" samtidigt som han gestikulerar och visar som om han trodde jag skulle va två måter lång och en meter bred. Jag fattade ingenting.
Sen visade det sig att det var bara jag och en tjej till med i tävlingen, så hon fick välja om hon ville gå upp en viktklass och köra mot mig, vilket hon valde att göra. Så yes! En match iaf, tänkte jag och blev skitnöjd. Och sen skitnervös. Och sen skittaggad, och sen nervös igen och så pendlade jag mellan supertaggad och dödsångest fram tills matchstart.

Sen blev det det sjukaste. Jag körde en rond, en väldigt jämn rond. Vi båda pucklade på varandra rejält, andra tjejen fick näsblod (hör och häpna, det var inte jag som blödde för en gång skull). Hon sparkade och knäade, jag slog och slog och slog. Satte ett riktigt fint knä i magen på henne och något slag som jag minns också, annars vet jag inte riktigt, vevade nog en himla massa tror jag. Men jag är nöjd med min insats. Och efter rondvilan så kommer domaren och säger att vi inte får köra (eftersom kampsportskomessionen sa nej) eftersom vi inte var i samma viktklass, och att matchen är ogiltig. Så, det blev ingen andra rond, ingen medalj, ingen anaing om hur det gick. Synd. Men jag fi k iaf gå upp och köra en rond, och jag är så jäkla nöjd över att jag gjrot dethär. Frågan är bara när jag ska få min medalj...

1 eller typ ½

Det är HELT sjukt. Imorgon är det liksom dags. Om ett dygn så har jag troligtvis redan gjort min match (eller mina, vem vet). Då kommer jag sitta där, troligtvis helt slut efter ett halvårs laddning och efter tre månaders slit, men ett guld i handen. För jag tänker vinna, så är det bara. Kanske lite väl kaxigt, men jag tänker ju inte ladda såhär länge för att förlora mot någon liten tjej. Jag tänker inte förlora mot någon stor tjej heller för den delen. Jag ska in och mosa, slå allt jag kan och bara göra så jäkla bra ifrån mig det bara går.
Ibland får jag små ångestattacker med illamående och magont och jag undrar vad faan jag gett mig in på, men jag vet också att jag måste göra dethär. Jag kan ju inte stensatsa så på något för att sen ge upp när det väl är dags. Jag ska fightas som aldrig förr och det kommer bli synd om den som ska möta mig.

Och nyss ringe min coach och sa att tjugo i 7 imon åker vi, 7.30-9.30 är det invägning, 10 går vi igenom reglerna och 11 börjar tävlingen. Plötsligt belv det så verkligt och jag blev sinnessjukt nervös. Imorgon ska jag verkligen tävla, imorgon är det dags. Jag känner mig helt skakis.

3, sammanfattning

Jag har tränat som ett as. Hur mycket har det blvit sen 1a jan tror ni?

För att göra det inte alls spännande så kommer svaret här:

Träningstid: 4394 min / 3 dygn 1 h 13 min 52 sek
Träningspass: 66 st.
Antal dagar med träning: 48 (65,8% av 73 dagar) Och då ska man ha i åtanke att jag just varit sängliggande 8 dagar...
Max antal träningspass /vecka: 9
Max antal minuter /vecka: 648 min / 10h 48 min

Jag är rätt grym ;)

3

Då är det bara tre dagar kvar. Tre små pyttedagar. Positivt är att jag är frisk. Var och tränade igår, det kändes bra men jag kände mig lite klen och vek, men det är väl som det bör efter nio dagars soff/sängläge.
Får små ångestattacker lite titt som tätt, men det är väl bara att göra det antar jag, så är det gjort sen. Kan tänka mig att livet kommer kännas lite tomt på söndag, vad ska bli mitt nya mål? Vårruset under 25 min? Nej jag vet inte.. Jag kanske behöver ett jättemål direkt, jag kanske kan ta det lite lugnt bara.

I vilket fall som hellst så är jag sjukt nervös inför lördag. Jag vet inte vad som skulle kunna gå fel egentligen, men jag är rädd att prestera pinsamt dåligt tror jag. Jag är rädd att jag inte kommer kunna gå av mattan och känna mig stolt över min prestation. Men jag är ju inte pinsamt dålig, eller? Just nu vet jag inte, jag har inte så många att jämföra med.

7, herregud!

Det går så fort så fort så jag hinner inte med. Hoppas verkligen jag är 100 frisk på måndag så jag kan träna då, annars kommer det bli nervigt.

Börjar få lite ångest nu, funderar på vad faan jag gett mig in på? Varför gör jag det här? jag vet ju att jag inte pallar med tävlingar. Det kommer aldrig gå. Jag har ångrat mig och vill inte vara med. Tänk om ingen annan tjej är anmäld så jag inte får köra... Det kanske är bra, eller dåligt. Tänk om jag inte hinner bli frisk? När är sista dagen att avanmäla sig, jag vill skita i det? Tänk om jag inte vinner, hur ska jag ta det? Tänk om det går jättedåligt. Tänk om jag klantar mig. Tänk om jag får slåss mot en liten människa, det är jag ju inte så van vid. Tänk om jag får slåss mot en stor människa, då har jag kanske inte en chans. Tänk om jag får möta någon som typ brottar ner mig på en gång, vad gör jag då? Åååååååå, sanslös prestationsångest, som inte precis blir mindre av att jag snart spenderat en vecka i sleep mode.

Lätt panikslagen Emma.

10! Här har det varit tyst ett tag

Sanningen är den att jag har inte hunnit skriva och sen när jag väl skulle hinna skiva så blev jag dödssjuk istället, men nu är jag på bättringsvägen igen.
Var och hälsade på storebror i helgen, lördag-söndag. Lyckades klämma in trippen till Norrköping mellan två träningar. Var borta totalt 26 timmar, 7,5 av dessa spendrade jag på tåg. Blev verkligen en snabbvisit.
Sen kom jag hem, käkade och gick och tränade.
Måndag morgon vaknade jag med dödligt ont i halsen och sinnessjuk feber. Det är ju inte precis så att jag har tid at vara sjuk nu heller! Men efter ett par dagars ledigt så brukar det ju alltid komma något, det vet jag ju, jag borde varit mer beredd, men icke. Sängläge i två dygn. Idag ringde jag läkaren för jag står inte ut längre, jag är så tjock i halsen så jag inte kan prata. Halsfluss. Naturligtvis, vad skulle det annars va.
Efter världshistoriens snabbaste läkarbesök blev det en runda till apoteket för att hämta ut en söt liten ask Kåvopenin och sen till coop för att köpa glass, måste ju få i mig någon form av föda och då är glass bra alternativ till nyponsoppan som jag hitills lyckats pressa förbi klumparna i halsen(som visst kallas mandlar, även om mina för tillfället är större än valnötter).
När jag kom hem så hade mitt tävlingskort kommit som ett brev på posten! Väldigt fint!
Nu återstår några dagars vila innan jag kan börja träna igen, i början på nästa vecka trodde läkaren skulle gå, om jag mår helt bra då.
Känns pissigt att jag inte har bättre immunförsvar än såhär. Blir alltid sjuk känns det som, undra om det går att fixa på något sätt.

Mitt finafina tävlingskort!


Min för tillfället älskade penicilin som förhoppningsvis gör mig frisk snabbt.

RSS 2.0