Jag är inte skallig, jag bara kallas skallepär.

Kom nyligen hem från min sista karateträning, kanske någonsin. Det är så med många gerjer nu, att jag gör det för sista gången. Sen flyttar jag. Det är skitjobbigt. Men det är sjukt spännande och roligt också.

Kramade karatefamiljen hejdå och gick. Sen var det slut, helt tomt, och jag kanske aldrig träffar dem igen. Det är jättesorgligt. Vi har delat blod, svett och massa annat fint. De har varit med nästan från början på mitt liv i västerås, och att säga hejdå till dem är som att säga hedå till en del av mitt liv här. Och snart måste jag säga hejdå till allt annat här också. Det framkallar en mindre livskris hos mig. Jag vill inte att det ska ta slut, men plötsligt så känns det så väldigt mycket på riktigt och snart är det över.

Något jag upptäckt i min begynnande gym-karriär är att tjejer som tränar på gym har en viss attraktionskraft på män. Idag har jag upptäckt att detsamma gäller på mygg. Som ensam varmblodig varelse i min fina utegym fick jag ikväll erfara att det finns mer än gott om mygg i Rocklundaskogen. Upplevelsen kan liknas med BMB's dansgolv klockan kvart i två en lördagnatt, fast med mygg istället för gossar. Viftar man bort en, kommer tre nya, och de vägrar helt enkelt ge sig. Till slut tröttnar man och går hem.

En bit bort från mitt gym har jag hittat en backe, ikväll fick den sig en omgång. Det fick mina ben också. Dom är inte helt döda, och det skyller jag på myggen. Min plan var att jag skulle ta i så att jag knappt kan gå imon pga träningsvärk, det kommer inte hända. Istället får jag hoppas på att jag inte kommer se ut som någon med böldpest av alla miljoner myggbett jag lyckades skrapa ihop på de 40 miuter jag faktiskt befann mig utomhus.

I övrigt är livet helt hysteriskt.

Har träningsplaneringen på gång nu. Har gjort två skisser på veckoschema som jag ska testa. En bra mix med styrka och löpning. Det här ska bli så himla kul!
Som tur e har jag satt söndagar som vilodagar, så jag kan börja med träningschemat redan idag. Och eftersom det är söndag idag så innebär det vila! ;)
Kommer köra igång nästa vecka, men viss modifikation.

Sprang milen med Patrick igår. Vi hade tänkt ta 15 km, men bestämde oss efter sju att det nog skulle räcka med en mil, för oss båda. Gjorde min bästa tid på milen iaf, och det känns ju bra. Även om jag känner mig lite mesig nu såhär i efterhand när jag inte sprang så långt som var bestämt. Men vi ska ta 15 på fredag istället, så då gäller det att va fit for fight.

Idag har jag gått runt som en levande död. Svintrött efter helgen bravader, men det var jag inte ensam om. Känndes som om halva vår klass gick på sparlåga idag. Men vissa dagar är det ju så. Har sen den här kursen började haft fullt ös känns det som, nonstop. Lite stressad för allt jag måste lära mig, för att jag snart ska flytta och börja jobba, för att jag måste bli en grym löpare om jag ska fixa dethär och allt annat.
Men allt känns så jäkla värt! Jag ger mig in i massa saker som jag inte vet om jag kommer klara av, men det är så himla roligt. Det är verkligen saker jag tycker om! Även om vissa av dem stressar mig och får mig så rädd så jag håller på att kissa på mig.
Har fått lite papper av Patrick som kan guida mig om hur jag ska lägga up min träning. Det är helt sjukt. Jag ska lägga upp min träning inför en halvmara, fattar ni det!?!?! Jag ska genomföra en halvmara!!! Aaaaaahhhh!

Annat nytt som frestar på psyket just nu är att vi fått avliva min hund. Hon var gammal och sjuk och jag har vetat att det varit på gång länge. Så sist jag va hemma sa jag hejdå ordentligt. Men det är så konstigt. Nästa gång jag kommer till mamma och pappa så kommer hon inte vara där, och det kommer va så himla tomt. Hon har varit där i 14 år och nu finns hon bara inte längre. Men det är väl så livet är antar jag, förr eller senare så skijls man åt. Men jag vill inte det, vill inte att det ska vara så.

Det blev inget vårrus under 25. Det blev ett vårrus på 25:15 alternativt 25:45 beroende på om jag ska räkna från att vi gick över startlinjen eller från när de första gick över startlinjen. Glömde kolla klockan när jag sprang i mål, så någon exakt tid har jag inte, varken på karins klocka eller på målklockan. Lite slarvigt av mig, men det var inte precis vad jag tänkte på när jag gick i mål.. Då tänkte jag mest att jag höll på att dö. Men jag tror jag kom in på 25:15 ungefär.

Det va tjockt med folk så i början blev det trängsel och långsam jogg. Jag är grym på att tränga mig ;) Sen fortsatte det att va rätt tjockt med folk hela vägen faktiskt. Förstår inte folk som startar i första startgruppen och sen börjar gå efter 200 meter eftersom de inte orkar springa längre.. Känns lite taskigt mot oss som faktiskt vill springa på tid., dom stoppar ju upp hela altet. Menmen, så är det väl när det är motionslopp och folkfest. Picknicken efteråt var ju god iaf.

Får nog ge mig ut och springa fem på under 25 bara för att visa för mig själv att jag faktiskt klarar det en dag nu snart. Nästa vecka kanske.
Nu är det ju dags att börjar hårdträna för nästa lopp, halva lidingöloppet! :D Iiiiihhh!!

Idag va jag på fina utgymmet igen och tränade. När jag hade tränat färdigt kom en kille fram till mig och frågade om jag pluggar till sjukgymnast. Huh? tänkte jag, hur f*n vet han det? Men sen insåg jag att jag hade min sjukgynaststudenterna-tröja på mig. Hna hade sökt in till linköping och karolinska i höst sa han. Jahopp, tänkte jag, kul för honom som har tre roliga år framför sig.
Sen frågade han om jag håller på med tyngdlyftning?? Huh?? Tänkte jag. Hna tyckte det såg ut så på min taktik i axelpressen. Synd, tänkte jag, jag trodde han tyckte jag såg biff ut. Taktiken grundar sig i att jag är för svag för att pressa upp stocken med bara axlarna, så jag måste ta hjälp av hela kroppen.. Sorgligt men sant.
Men han gav mig iaf cred för min taktik och sa att det såg riktigt bra ut, och det är ju alltid kul att höra när man inte ser ut som en pajas i gymmet.

Har testat utegymmet, Gav det en chans igår. Och Visst, det är helt okej. Jag körde bara en liten stund, men ändå tillräckligt länge för att göra ett set av alla grejer förutom vissa bengrejer, eftersom jag gick direkt efter en timmes dans (där mina ben fick sig en omgång).
Gött att va ute och styrketräna, mycket bättre än et svettigt gym och tråkiga maskiner. Alla "stockar" förutom axelgrejen var typ lagom tunga för mig, så det va bra. Då slipper jag tänka, då är det bara att köra på, utan att ställa in vikter och greja. Kan nog tänka mig att träna där lite mer regelbundet fram tills jag flyttar, så jag blir biff inför Åhus-strand i sommar ;) Jag klarar ju inte av chins, dips och armstegen än, men det kanske kommer, jag får väl öva.
Det behöver ju liksom inte ta så mycket tid, och så är det supersmidigt att köra ett varv styrketräninen direkt efter löpningen. Då behöver jag inte ta mig någonstans eller byta om massa, det är bara att köra! Och det finns något för alla de största muskelgrupperna, perfekt. 
Så jag antar att jag är såld. Får svälja stoltheten och erkänna att stykreträning kanske inte alltid är så sugigt som jag påstår.

Snart är det dags för vårruset. Jag tror, om det inte blir för mycket köbildning i början, att jag fixar det under 25. Och det känns ju skönt.
Nått som inte är lika skönt är att jag börjat få ont i knäna när jag springer ibland, speciellt häromdagen när jag sprang på asfalt. Det är inte bra alls. Måste helt enkelt börja styrketräna så att jag blir lite stabil och stark runt knäna så jag orkar stabilisera. Men det är så förbaskat trist!
Har fortfarande inte invigt det nya ute-gymmet. Någon som har tips på hur man får styrketräning roligt? I så fall får ni mer än gärna tipsa mig..
Sen måste jag stabiliseringsträna ryggen också. Har under den nya kursen fått fyndet att jag är instabil i ett segment i ryggen, så: tränatränatränaträna. Ryggen har jag faktiskt börjat lite smått för, för jag vill ju inte får mer ont än vad jag har (inte så mycket alltså).
En annan anledning till att jag borde börja styrketräna är att jag är tunn som en speta på armar och ben, och det kan itne vara hälsosamt att va så svag som jag är. Men återigen, det är så tråkigt. Men jag kanske borde ge det en chans, ge utegymmet en omgång och hoppas på att jag gillar det, gå in med inställningen att det är sjukt roligt och att jag ska bli biff över sommaren? Bah, synd att jag inte har lite motivation på lager som jag kunde plocka fram...

Idag har jag (återigen) sprungit mitt snabbaste, och det va fett snabbt. När jag va hemma i Ekenäs sprang jag 12 km/h, det innebär vårruset på 25 min. Alltså mitt mål, men det va bara i 4,4 km typ, så jag kan ju inte säga att jag klarar springa ännu längre i samma tempo, men troligtvis.

Idag uppkom en spontanpromenad tio minuter innan jag skulle ge mig ut och springa, och då blev löpningen fördröjd men jag bestämde mig för en liten tur med löparskorna iaf. Tänkte att jag kan ju jobba på teknik och hastighet, försöka hålla högt tempo utan att tappa tekniken. Sagt och gjort.
Med min ipod (som helt överlevde tävttmaskinens brutalitet, bortsett från att skärmen inte lyser) som sällskap gav jag mig ut. Bestämde mig för en tur på asfalt eftersom jag inte vet hur dags de släcker i spåren och inte vill riskera att befinna mig mitt i skogen när lamporna slocknar.

Det hela resulterade i 2,93 km på 14:31. Alltså en hastighet på 12,11 km/h. Det låter inte mycket mer än 12km/h, men tro mig, det är det! Och det är sjukt mycket jobbigare också! Kramp i magen och blodsmak i munnen när jag kom hem, men fasen så värt, mitt bästa!