Om min nya träningskompis och att bli gammal
Eftersom jag bor tusen mil (känns det som) från mina gamla träningskompisar så har jag skaffat en ny. Han heter Garmin forerunner 305 och är helt fantastisk. Han håller koll på min puls, min hastighet, hur långt jag sprungit, hur länge jag srpungit och massa mer!
Sedan kan jag också tillägga att jag fyllt 24. Det är ingen ålder, egentligen. Men min brist på träning under senaste halvåret (?? känns det iaf som) får mig att känna mig som 60. Jag orkar inte springa som förut, jag är inte lika fittad som förut och jag känner mig allmänt hängig och uttråkad (inte för att man nödvändigtvis måste vara allt detta när man är 60, men ni fattar vad jag menar).
Jag har alltid resonerat som så att om man vill träna så finns det tid, man måste bara ta sig tid. Och jag vet inte vad det är som gjort det, men jag har blivit som så många andra och använt argumentet att jag inte har tid. Men jag känner verkligen att jag inte kan lägga mer tid på träning än vad jag gjort i sommar, ca 3 h/v. Det är synd. Jag saknar min träning och jag behöver den. Om inte annat för att jag har ett uppkommande halvt lidingölopp att genomföra i slutet på september och sen ett marathon nästa sommar (jag veet, det är helt sjukt)! Så, summan av det hela får bli: Skärpning Emma, lyssna på kroppen och ge dig ut och spring!
Jag har alltid resonerat som så att om man vill träna så finns det tid, man måste bara ta sig tid. Och jag vet inte vad det är som gjort det, men jag har blivit som så många andra och använt argumentet att jag inte har tid. Men jag känner verkligen att jag inte kan lägga mer tid på träning än vad jag gjort i sommar, ca 3 h/v. Det är synd. Jag saknar min träning och jag behöver den. Om inte annat för att jag har ett uppkommande halvt lidingölopp att genomföra i slutet på september och sen ett marathon nästa sommar (jag veet, det är helt sjukt)! Så, summan av det hela får bli: Skärpning Emma, lyssna på kroppen och ge dig ut och spring!
snart 24
Om en vecka är jag 24, förutom det är så är allt helt suveränt.
Jag har jobbar som sjukgymnast i ca 4 veckor och trivs jättebra. Känns som om jag hittat rätt. Har fyra veckor kvar på mitt vik, sen vet jag inte riktigt vad som händer. Inte mer än att jag far upp till Västerås och packar ihop min lägenhet, mitt liv. Det känns sjukt sorgligt, men man måste gå vidare. Det händer så mycket och jag tror att det är bäst att bara flyta med för att se var jag hamnar.
Har inte fått något jobb till i höst, men har kommit in på personlig-träninar-utbildning i Gävle. Så troligtvis blir det där jag hamnar ett tag framöver, men man vet aldrig. Hellst av allt vill jag jobba som sjukgymnast, men får jag inget jobb så är Gävle ett bra alternativ.
Träningen går sådär, tränar inte alls så mycket som planerat, men det känns okej ändå. Det är så mycket annat som tar tid och kommer emellan. Men det är bra saker, så det är lätt värt det.
Har inte fått något jobb till i höst, men har kommit in på personlig-träninar-utbildning i Gävle. Så troligtvis blir det där jag hamnar ett tag framöver, men man vet aldrig. Hellst av allt vill jag jobba som sjukgymnast, men får jag inget jobb så är Gävle ett bra alternativ.
Träningen går sådär, tränar inte alls så mycket som planerat, men det känns okej ändå. Det är så mycket annat som tar tid och kommer emellan. Men det är bra saker, så det är lätt värt det.
