Ööööö... 79?
Det är så svårt med vädret nu, jag vet inte hur mycket kläder jag ska ha på mig när jag springer. Det ser kallt ut, det blåser kallt, men det känns ändå lite varmt.
Idag när jag sprang så var jag lagom klädd när det blåste, och sen så fort det blev lite lä så höll jag på att svettas sönder.
Det är iofs sjukt skönt att det börjar bli varmt ute, men denhär årstiden är det svårt detdär med kläderna..
Nått annat som är sjukt skönt är att det inte är mörkt redan innan jag kommit hem från jobbet. klockan är strax efter nio och det är ändå inte helt svart ute. Det är inte längre kolmörkt på löpturerna och det är så himla skönt. Det känns som om min energi börjar komma tillbaka och precis som vanligt på våren så börjar jag känna mig lite kär sådär utan anledning, och det är inte fy skam det :)
Idag när jag sprang så var jag lagom klädd när det blåste, och sen så fort det blev lite lä så höll jag på att svettas sönder.
Det är iofs sjukt skönt att det börjar bli varmt ute, men denhär årstiden är det svårt detdär med kläderna..
Nått annat som är sjukt skönt är att det inte är mörkt redan innan jag kommit hem från jobbet. klockan är strax efter nio och det är ändå inte helt svart ute. Det är inte längre kolmörkt på löpturerna och det är så himla skönt. Det känns som om min energi börjar komma tillbaka och precis som vanligt på våren så börjar jag känna mig lite kär sådär utan anledning, och det är inte fy skam det :)
83
Börjar se en liten ljusglimt i träningen. Spran 12,5 igår och det gick hyffsat. Inte precis något högt tempo, men det gör inget. Just nu så känns det som att varje runda är en bra runda, eftersom den blir gjord. Jag försöker tänka bort prestationsångesten och istället springa för att det är skönt, för att jag vill. Glömma bort detdär som jag har framför mig och bara springa för att det är något jag tycker om. Jag försöker hitta tillbaka till kärleken jag kände för löpningen förut. Jag ska försöka att inte träna för att jag måste, utan istället för att det är skönt och för att jag mår bra av det.
För ett och en halvt år sedan så kunde jag inte var utan. Löpningen var min drog och jag längtade till nästa pass. Jag vill komma dit igen, jag vil känna så igen. Och jag tror att nånstans så har det tänts en litenliten gnista i mig, för idag på morgonen så tittade jag ut geonm förstret och tänkte Undra om det är väder för en kort löptur ikväll. Och det är ett gott tecken, ellerhur?
För ett och en halvt år sedan så kunde jag inte var utan. Löpningen var min drog och jag längtade till nästa pass. Jag vill komma dit igen, jag vil känna så igen. Och jag tror att nånstans så har det tänts en litenliten gnista i mig, för idag på morgonen så tittade jag ut geonm förstret och tänkte Undra om det är väder för en kort löptur ikväll. Och det är ett gott tecken, ellerhur?
90
Jag är UR form, big time. Det är verkligen dags att lägga på ett kol om jag någonsin ska fixa dethär.
Tog en liten runda på 5,8 km idag. Efter 4 började jag kolla på klockan och benen ville börja släpa lite efter mig istället för att driva mig framåt, och då gick det inte ens fort. Höll ett snitt-tempo på 5.44 och det kändes som självmord. Om 90 dagar ska jag springa nästan åtta gånger så långt och ångesten börjar övergå i panik.
Har skaffat ett vätskebälte eftersom det känndes väldigt jobbigt att springa med ryggsäck. Testade att ha det på mig idag på min lilla runda och det satt skitbra. Var inte i vägen och störde inte mitt rörelsemönster. Skönt att det är nått med löpningen som är bra iaf (synd bara att det inte är jag).
Och jag har sagt tusen gånger förut att Nu är det verkligen dags, men nu är det VERKLIGEN dags, annars kommer jag inte klara min mara.
Har skaffat ett vätskebälte eftersom det känndes väldigt jobbigt att springa med ryggsäck. Testade att ha det på mig idag på min lilla runda och det satt skitbra. Var inte i vägen och störde inte mitt rörelsemönster. Skönt att det är nått med löpningen som är bra iaf (synd bara att det inte är jag).
Och jag har sagt tusen gånger förut att Nu är det verkligen dags, men nu är det VERKLIGEN dags, annars kommer jag inte klara min mara.
94 nästan 15
Idag tog jag ett pass på 14,7 km. Jag känner mig väldigt nöjd. Det regnade i stort sett hela rundan och sista fyra kilometerna blev jag genomdränkt. Men det är lite skönt på något sätt. Luften blir helt fantastisk och svetten rinner av huden istället för att torka in och blir en sträv beläggning.
Testade lite olika löptekniker och jag tror jag hittat en teknik som funkar för mig och fått in den lite mer naturligt i mitt rörelsemönster. Det kanske inte ser riktigt klogt ut, men det gör inget. Jag känner att jag tar mig framåt utan att slösa massa energi på överflödiga rörelser. Det jag måste bli lite bättre på är mina frånskjut.
Efter gårdagens träningsångest så känns det nu mycket bättre. Jag tog mig ändå knappt 15 km, fick stanna och stretcha två gånger, men ingen kramp, inget ont i knäna och inget skav på fötterna. Fint.
Jag har också testat mina skor om dom håller för vatten (ja det är ju ändå gore-tex) och det gör dom ju. Både vatten och vind och kyla. Tyvärr så svettas jag ju om fötterna en del så dom istället blev blöta av den anledningen, men kalla var dom iaf inte!
Testade lite olika löptekniker och jag tror jag hittat en teknik som funkar för mig och fått in den lite mer naturligt i mitt rörelsemönster. Det kanske inte ser riktigt klogt ut, men det gör inget. Jag känner att jag tar mig framåt utan att slösa massa energi på överflödiga rörelser. Det jag måste bli lite bättre på är mina frånskjut.
Efter gårdagens träningsångest så känns det nu mycket bättre. Jag tog mig ändå knappt 15 km, fick stanna och stretcha två gånger, men ingen kramp, inget ont i knäna och inget skav på fötterna. Fint.
Jag har också testat mina skor om dom håller för vatten (ja det är ju ändå gore-tex) och det gör dom ju. Både vatten och vind och kyla. Tyvärr så svettas jag ju om fötterna en del så dom istället blev blöta av den anledningen, men kalla var dom iaf inte!
95 och grått
Det är 95 dagar kvar.
Vädret ute är grått och trist, det har börjat mörkna och allt utanför min filt ser sjukt kallt ut. Hela min kropp skriker att JAG VILL INTE. Och jag kanske borde lyssna. Eller så kanske jag borde lyssna på den lilla djäveln som sitter på min axel och viskar Tjockis, du är lat och kommer aldrig fixa dethär.
Jag vet att om jag stannar inne så kommer jag inte kunna njuta av det, och om jag ger mig av så kommer jag inte kunna ge allt utan det kommer bli ett halvtaskigt pass som känns helt meningslöst. Och jag vet att om jag ska ge mig ut så ska jag göra det nu, för annars kommer det bli för sent.
Såna här dagar behöver jag någon som klappar mig på axeln och säger att Kom Emma så kör vi. Men jag har ingen som gör just det. Det enda jag har är min egen ångest över hur dålig jag är, och det är inte precis något som peppar mig.
Jag vet att om jag stannar inne så kommer jag inte kunna njuta av det, och om jag ger mig av så kommer jag inte kunna ge allt utan det kommer bli ett halvtaskigt pass som känns helt meningslöst. Och jag vet att om jag ska ge mig ut så ska jag göra det nu, för annars kommer det bli för sent.
Såna här dagar behöver jag någon som klappar mig på axeln och säger att Kom Emma så kör vi. Men jag har ingen som gör just det. Det enda jag har är min egen ångest över hur dålig jag är, och det är inte precis något som peppar mig.
lite drygt tre månader
96 dagar. Det är bara 96 dagar kvar och jag är skitdålig på att springa. Ja jag är stressad, som fan.
För tillfället ligger mina löparrundor på omkring en mil, och det går riktigt jäkla sakta och jag känner mig rätt sliten i slutet. På 96 dagar måste jag träna upp mig så att jag klarar fyra gånger så långt. Just för tillfället känns maraton som en sjukt dålig idé och jag blir lite sugen på att sälja min biljett till högstbjudande. Men samtidigt vet jag att jag aldrig kommer fölåta mig själv om jag fegar ur. Det är inte min stil att fega ur. Så jag måste helt enkelt klara det här.
