det bruna kletet

För sjuttielfte gången (eller mer) bloggar jag om mat. Och idag gäller det jordnötssmör, nästan lika bra uppfinning som gaffeltrucken.
Detta bruna klet smakar fantastiskt på pannkakor, på knäckebröd, på kyckling, i sås, i dip, helt självt och massa mera. Jag tror man kan ha det på i princip allt, och det blir gott (inte på bajs kanske, men det är ju inte gott utan jordnötssmör heller.. Fast iofs så blir det nog godare med jordnötssmör än utan, men detta är inte ett faktum jag tänker undersöka).
Men jag tror det är apnyttigt också.. säkert kanske.. vi kan ju säga det.. någon som vet?

Annat spännande att blogga om idag är att olivia kommer till mig imon. Fantastiskt roligt! Saknar henne så.. Plus att det är sensation på kåren på lördag!

Och idag är jag skitglad för (tro det eller ej) men vädret i västerås är underbart! blå himmel och plusgrader :D

Och så sitter jag här igen

Som vanligt, framför en dator, tänker och filosoferar och drömmer och längtar. Alltid denna längtan någonannastans. Jag har längtat hit, till mitt småland, till min familj och mina vänner.
Men nu sitter jag här, ensam i mitt gamla rum, familjen vid tvn och vännerna hemma. Tankar och känslor och längtan.

Ensam.

Igår träffade jag många gamla vänner, jag gick ut på hotellet och kände igen alla möjliga människor. Men jag kände inte igen det jag kände där. Jag kände mig inte hemma där, samma människor, samma sorts musik, samma stad, men inte samma emma? Eller vad är det annars som gjort det till något annorlunda?
Jag har nästan alltid haft roligt när jag gått ut i vetlanda, men igår va det inte kul. Trångt på dansgolvet, usel musik (sämre än när det är dåligt på kåren, om det nu går), ingen som egentligen dansade (förutom mina kompisar och jag då) alla stod mest och knuffade på varandra. Det va jättekul på festen hor erik och ewwe, verkligen, fantastiskt att träffa alla igen, men hotellet va verkligen inget hit.
Det är lite synd egentligen, för det är ju där jag alltid varit, och så är det inte bättre än så? Nej, trist.

Vill tillbaka till Västerås, även om det alltid är kallt och motvind där, så är det ändå mitt hem nu. Och jag trivs där, med människorna och min lugna tillvaro, men min vardag.


Jag tror inte jag får plats i Vetlanda längre.


hemhemhem

Nu är det snart dags att åka hem, till familjen och till lite annat löst folk. Första gången på evigheter så är faktiskt hela familjen i samma kommun, det är ju najs. Och idag ska jag fira Erik och Ewwe, hoppas på ett hejdundrandes kalas, men det blir det nog.

Spelningen igår va fantastisk, Loke är fantastisk, och detta kommer jag leva länge på. I sommar blir det Loke (Måns Klang) vid lokebron på gottland när jag och karin ska dit!

Nu ska jag göra mig redo, så jag inte blir sen till tåget.
Puss och hej

Ställ inga frågor om kärlek inatt

För idag spelar Loke! Inte många timmar kvar och jag är fnittrigt nerövs, pirrig, glad, allt! Som jag har längtat, varje dag, hela tiden. Men nu är det äntligen idag. Och idag spelar loke för emma i västerås. Kanske inte bara för mig, men mest för mig tror jag allt. Han vet nog inte om det, men det är nog så ändå. Kan inte le tillräckligt stort för att visa hur glad jag är, så det enda som kommer ur mig är små lyckliga pip.
Och imon åker jag till min kära bror och min kära evelina. Och! Jag får träffa den förlorade sonen som återvänt hem efter ett halvår på flykt, den store storebroren! Åh gud så kul det ska bli, men jag kan inte längta efter det rikgit än, för jag måste vara här just nu, och här just ikväll.

Hoppas ni får en lika fantastisk helg som jag kommer ha.
Och ja, idag är jag verkligen kär :P
PUSS

Älska världen?

Vem är jag kär i då? Måste man vara kär i bara en?
Jag är lite kär i väldigt många och väldigt mycket istället, är inte det bättre? Att älska alla lite, istället för att lägga bördan på en.. Jag är kär i mig och i dig och i trix och i ord  och i skratt och i himmelen och i natten. Men just idag är jag lite extra kär i Loke, för han kommer och spelar för mig imon, och imon kommer jag nog va ännu lite kärare i honom.

I want a perfect body, I want a perfect soul

Men jag är rätt bra utan att va perfekt.. Eller så är jag perfekt, men på mitt eget sätt.
Har druckit te och färgat hår ikväll. Trevlig afton, men nu är jag trött. Imon (fredag) är det loke, och jag ska va lite extra kär då.

"Om att dansa besatt fastän hjärtat slår blodfattigt matt."

Loke! Om tre dagar är det min tur att gå och titta på Loke, äntligen. Jag har väntat så länge.
Jag vet faktiskt inte varför jag valde just denhär rubriken, men det är en mening ur "urusel vals". Och just nu känner jag mig väldigt matt, hjärtat orkar inte riktigt slå lika hårt som det brukar. Kan inte förklara.
Men det går nog över ikväll när jag fått träna lite karate. Eller så går det inte över ikväll. Det märker vi. Och går det inte över, så får jag sova på saken.

Jag längtar hem/bort.

Kärlek - det handlar inte om det

Nej, idag är det allahjärtansdag, och det är ju en fin tanke. Men det är det djupaste jag kommer gå in på ämnet kärlek idag. För jag klarar mig aldeles utmärkt som singel. Men jag älskar ju änd mina vänner, men det gör jag fler dagar om året än just denna.

Capsen igår gick väl sådär, jag va ingen naturbegåvning på det.. men jag kanske blir om jag ger fan på att inte spela mot supercapsare. Men kul va det iaf!

Idag blir det dans på kåren. Det ska med bli kul! Och jag ska ha jättefin klänning på mig :D

Idag på morgonen vaknade jag typ kvart i sju och tänkte "Neeeej, kul att vakna då när man för en gångs skull får sova så länge man vill" Men jag kämpade hårt och lyckades iaf ligga kvar i sängen till nio. Och nu sitter jag här.

Ha en bra dag.

Ikväll blir jag av med oskulden

på Caps. Caps är ett omtyckt och vanligt förekommande dryckesspel bland studenter och annat löst folk, och just denna afton, fredagen den 13e skall min caps-oskuld bli tagen. Det kan ju inte sluta mer än illa. Men, trotts dessa mörka utsikter är jag inte bitter. Jag ser fram emot att bli en del av detta sociala spel, och att vidga mina vyer. Och som alla hjältar drar jag mitt svärt och slänger mig i mörkrets armar för att innifrån dess mjuka famn kunna förgöra det. Inte caps nu då alltså, utan de mörka utsikterna.

Jag har nyssligen genomgått ett par timmas tentaskrivande. Jag kunde i stort sett allt, förutom en fråga, då jag gissade kvalificerat.. eller lite hej vilt, beror på vad svaret är på frågan egentligen. Men i mina öron lät mitt svar väldigt rimligt och övertygande. Min käre vän Ymi gissade lika kvalificerat som jag på denna fråga och svarade ungefär likadant. Så vi har kanske rätt.

Annat spännande som skett idag är att min bror helt random skickar bilder på utklädda män, en är klädd som sailor moon och är inte alls söt http://www.1000apor.se/files/u25/scary_drag_queens_6.jpg
Och en annan hadekvinnounderkläder i fel storlek på sig, det va ännu värre, det tänker jag inte ens länka till.

Jag har även druckit min första kopp (första koppar) kaffe på tio dagar, jag tror inte ni anar det njutbara i detta. Jag har detoxat mig i tio dagar (inget socker, inget koffein, ingen alkohol, inga tillsatsämnen, ingen färdigmat), och nu är jag klar med det och får dricka kaffe igen :D gottgott

"Jag tänker på pappa"

Under senaste tiden har vissa minnen kommit tillbaka till mig, som jag inte kommit ihåg innan. Ett av dessa minnen som är väldigt starkt är när jag en rast någon gång under lågstadiet satt på min bänk, ensam som vanligt och lekte med ett hopprep när min fröken kom fram och frågade mig varför jag satt där helt själv. Och då svarade jag henne att det va för att jag tänkte på pappa. Det va under ett av de åren då pappa va sjukskriven och låg mycket på sjukhus.

Det är ett lite tragiskt och jobbigt minne, men det är väldigt starkt. Jag minns ingenting som hände innan eller efter denna lilla stund, men just detta minns jag väldigt tydligt. Jag vet på vilket sätt jag snurrade hopprepet och vad jag tänkte och kände när jag satt där.

Men jag förstår inte varför detta kommer tillbaka till mig nu. Varför jag plötsligt kommit att minnas något som hände för typ fjorton år sedan. Varför nu?

Jag läser psykologi och har tenta på det imon, och det handlar delvis om att minnas och att glömma. Under rubriken motiverad glömska har jag skrivt : Glömmer sådant man inte vill minnas, försvara sig. Kan komma tillbaka.

Och just detta är ett så fruktansvärt bra exempel på motiverad glömska. För jag har troligtvis jobbat hårt (omedvetet) på att glömma mycket av den tiden i mitt liv för det va mycket jobbigt då. Men vad är det som gjort att det plötsligt kommit tillbaka? Vad har jag gått igenom nu som kan få min hjärna att plocka fram minnen av det osm hände då? Och varför just detta? Eller är det bara helt slumpmässigt?

Det är konstigt och svårt att förstå.

Salsa och sås-steget

Ikväll har jag dansat salsa. Det va inte första gången i mitt liv, men det va banne mig lika roligt som om det va första gången. Det är så längesen jag dansade någon lite mer strukturerad dans. Och det va så kul! Och jag saknar buggen så fruktansvärt mycket! det va verkligen himmelriket att få dansa ett par timmar.
När jag åker till vetlanda nästa gång ska jag följa med mamma och pappa på buggkurs, det är så roligt!

Annars har jag varit duktig och pluggat idag, har ju tenta om tre dagar.

jag är trött nu.

Så blev det vinter igen.

Den natten föll tusen miljarders miljoners små ängladun över staden. De lade sig som ett tjockt vitt täke över gatorna, träden och husen och gjorde den lilla flickans värld bländande vit. Helt ovetande om detta sov hon djupt vidare oh drömde om allt som små flikor kan tänkas drömma om.
Även om allt som av ett mirakel hade förbytts från grått oh fult till strålnande vackert så var det lilla flickan inte helt glad över det. För flickan längtade nämligen efter fågelsång och förblindande solstrålar, hon ville ha vår. Hon ville känna de nyspruckna knopparnas doft i luften, och solens varma strålar som värmer hennes frusna kinder, blå himmel och ljusa dagar.

fantastisk låt

Creep av timo

When you were here before
Couldn't look you in the eye
You're just like an angel
Your skin makes me cry

You float like a feather
In a beautiful world
I wish I was special
You're so fucking special

But I'm a creep
I'm a weirdo
What the hell am I doing here?
I don't belong here

I don't care if it hurts
I want to have control
I want a perfect body
I want a perfect soul

I want you to notice
When I'm not around
You're so fucking special
I wish I was special

But I'm a creep
I'm a weirdo
What the hell am I doing here?
I don't belong here

She's running out the door
She's running out, she run, run, run, run, run

Whatever makes you happy
Whatever you want
You're so fucking special
I wish I was special

But I'm a creep
I'm a weirdo
What the hell am I doing here?
I don't belong here
I don't belong here

Skadan.

Japp, nu har det hänt, jag tyckte det va på tiden. Jag skadade mig karaten.
Visserligen har man väl haft lite bulor och blåmärken, men nu jäklar. Just när allt va som bäst. Då klantade jag mig och föstörde handen. Trodde jag.
Men efter Sjukhusbesök och röntgen visade det sig att jag va hel. Inga krossade knogar, inga brutna fingrar. Bara lite svullet och ajaj.
Men så länge inget är förstört så gör det inget, för så kan jag fortsätta jonglera (imon när det onda gått ner lite), och jag kan fortsätta träna karate, diska, knäppa byxorna, bädda sängen.
Först när jag hade svinont så tänkte jag att, äsch, det gör nog itne så mycket, det är ju brar två fingrar. Men jo, det gör mycket. Utan pek och långfingret kan man inte göra speiellt mycket. Men nu kan jag göra allt nästan, bara att det gör ont. Men det skulle gå över på två-tre dagar sa läkaren. Så inget är förstört, allt är bra!
Och återigen så tycker jag att jag har det så himla bra. Det är tur att det händer lite jävelskap ibland så man uppskattar allt det andra.

Utveckling

Idag har vi läst om utveckling i skolan. Hur människor utvecklas. Om olika teorier och några enstaka människors tankar om utveckling och stadier och grejer. Och vi människor bara älskar att kategorisera, dela upp och generaliser det mesta. Till och med psyket. Tillochmed utveckling. När jag tänker på utveckling så tänker jag det som en våg som kommer längre och längre in mot strand. Inte som någon trappa som man måste kämpa sig uppför. Min utveckling flyter iaf på som en våg, jag utvecklas hela tiden, även om jag själv kanske inte märker det alltid, även om inte andra märker det alltid. Men utvecklas, det gör man ändå. Jag är troligtvis inte samma människa som jag var igår. Även om skilladen är i stort sett omärkbar så är det nog något i mig som ändras, utvecklas. Och många bäckar små..

Jag kan också medddela er alla att det är 15 (inte 13) dagar tills jag ska på loke-konsert. Galet så kul det ska bli :D
Men det är också 8 dagar tills jag har tenta. Men för en gångs skull så har jag inte börjat få panik över det. För genom denna kursen har jag varit mogen och ansvarsfull och pluggat lite varje dag (nästan). Så jag behöver inte ha panik över att jag inte kan någonting. det är bra. Ett stort steg i min utveckling ^^

Det är också bara 16 dagar tills jag ska åka hem till vetlanda. Till min bror och min Evelina. Och till min mamma oh pappa. Längtar verkligen hem, eller bort eller vad det nu blir. Inte bort tror jag, för bort kan ju innebära bort vartsomhelst, men det är ju bara bort till vetlanda jag vill.

Och snart kommer Olivia till mig med. Det är mycket som händer nu. Och efter det kanske min andra bror kommer. :D

Nu ska jag diska och sen plugga och jonglera lite (jag håller på att lära mig jonglera!! :D)

RSS 2.0