Jag är inte skallig, jag bara kallas skallepär.

Äntligen har jag fått tillbaka min lust att träna. Och äntligen så känner jag att jag överhuvudtaget har ork att ta tag i mitt liv. Och äntligen så känner jag att jag inte vantrivs i Sölvesborg. Och äntligen så börjar det känns okej igen. Och äntligenäntligenäntligen börjar jag se framåt och njuta av livet igen. Det är fint.