Jag är inte skallig, jag bara kallas skallepär.

Idag har jag gått runt som en levande död. Svintrött efter helgen bravader, men det var jag inte ensam om. Känndes som om halva vår klass gick på sparlåga idag. Men vissa dagar är det ju så. Har sen den här kursen började haft fullt ös känns det som, nonstop. Lite stressad för allt jag måste lära mig, för att jag snart ska flytta och börja jobba, för att jag måste bli en grym löpare om jag ska fixa dethär och allt annat.
Men allt känns så jäkla värt! Jag ger mig in i massa saker som jag inte vet om jag kommer klara av, men det är så himla roligt. Det är verkligen saker jag tycker om! Även om vissa av dem stressar mig och får mig så rädd så jag håller på att kissa på mig.
Har fått lite papper av Patrick som kan guida mig om hur jag ska lägga up min träning. Det är helt sjukt. Jag ska lägga upp min träning inför en halvmara, fattar ni det!?!?! Jag ska genomföra en halvmara!!! Aaaaaahhhh!

Annat nytt som frestar på psyket just nu är att vi fått avliva min hund. Hon var gammal och sjuk och jag har vetat att det varit på gång länge. Så sist jag va hemma sa jag hejdå ordentligt. Men det är så konstigt. Nästa gång jag kommer till mamma och pappa så kommer hon inte vara där, och det kommer va så himla tomt. Hon har varit där i 14 år och nu finns hon bara inte längre. Men det är väl så livet är antar jag, förr eller senare så skijls man åt. Men jag vill inte det, vill inte att det ska vara så.