Jag är inte skallig, jag bara kallas skallepär.

Jag blir lika förvånad varje gång. Hur kan det va så himla skönt varenda jäkla gång. Varje löparpass känns alltid lite som ett onödigt ont innan jag kommer ut, men sen när skorna väl är på och benen igång så är det helt sinnessjukt fantastiskt underbart härligt, ja allt. Och idag gjorde jag min bästa tid på ringvägen hittils. Det gjorde jag iofs sist jag sprang med, men idag är jag extra stolt.
Om jag håller samma tempo på vårruset som jag hade idag så kommer jag springa det på 26:00. Så, eftersom jag aldrig riktigt kan nöja mig med mina prestationer blir målet under 25:00.