Jag är inte skallig, jag bara kallas skallepär.

Den natten föll tusen miljarders miljoners små ängladun över staden. De lade sig som ett tjockt vitt täke över gatorna, träden och husen och gjorde den lilla flickans värld bländande vit. Helt ovetande om detta sov hon djupt vidare oh drömde om allt som små flikor kan tänkas drömma om.
Även om allt som av ett mirakel hade förbytts från grått oh fult till strålnande vackert så var det lilla flickan inte helt glad över det. För flickan längtade nämligen efter fågelsång och förblindande solstrålar, hon ville ha vår. Hon ville känna de nyspruckna knopparnas doft i luften, och solens varma strålar som värmer hennes frusna kinder, blå himmel och ljusa dagar.