Jag är inte skallig, jag bara kallas skallepär.

Tusen gånger har det beskrivits det jag känner just nu. Jag är okej, men det är jävligt jobbigt hålla mig uppe på nivån okej ibland. Och jag skulle kunna skriva så många ord som beskriver det, men det är redan gjort, aldeles för många gånger. Så istället för att spy ord över er alla så nöjer jag mig med att säga som Mattis, så kanske ni förstår.

Han fattas mig, han fattas mig så det skär i bröstet.