Jag är inte skallig, jag bara kallas skallepär.

Idag har varit rent ut sagt hemsk, från start. Började med att jag försov mig, vaknade fem minuter efter att jag skulle börjat jobba. Slängde mig i duschen, eftersom jag svettats som en gris i natt, på med kläderna och ner till sixten (min cykel). Och självklart så hade jag jättejättedåligt med luft. Cyklade förbi macken för att pumpa, men istället för att pumpa i luft så åkte den lilla luft som var kvar i däcket ur istället eftersom det var något fel på pumpen. Eftersom jag inte har något telfonnr till jobbet (dumt, jag vet) så fick jag ringa Kjell, min tidigare arbetskamrad och räddare i nöden. Snäll som han är så körde han mig ut på lister så jag kom till jobbet, ca 45 min sent, tur för mig att vi har flex!
Sen när jag skulle ut till en patient så körde jag naturligtvis vilse. Då ville jag bara dö. Sen har jag velat dö hela dagen, ända tills för va 2 timmar sen, då jag kom hem från min löparrunda fylld med endorfiner! Tänk vad bra det är med träning :)