Låg motivation
Just nu är träningsmotivationen nere på ungefär noll. Och nu när jag satt och stickade så kom jag på: Jag kanske helt enkelt ska skita i det ett tag. Träna om jag känner för det, och om jag inte känner för det, SKIT SAMMA, då kan jag låta bli.
Jag kom också på att en av anledningarna till att jag inte är motiverad är för att jag känner mig tvugen. Jag har två lopp framöver som verkligen kommer sätta min fysik på prov och då MÅSTE jag vara i form. Att komma i form till Lidingö nästa helg är ju redan ett omöjligt uppdrag eftersom jag inte tränat ordentligt senaste halvåret. Att komma i form till marathon nästa sommar kanske går om jag hittar motivationen igen, annars kommer det bli svårt. Och eftersom Lidingö redan är utdömt så kanske det är mer värt att ta en paus från mitt eget tvång och hoppas på bättre tider. Vem vet, jag kanske tränar mer om jag inte känner mig fången under mina egna krav.
Så från och med idag tänker jag köra tränings-tvångs-fritt i tre veckor. Alltså, träna om jag vill, skita i det om jag inte har någon lust. Strunta i hur många minuter jag lycklas skrapa ihop på funbeat, strunta i att jag inte tränat senaste tre (eller tio) dagarna, strunta i att jag innan tyckte att sju pass i veckan var lagom och att jag inte ens tränar tre pass nu. Strunta i allt och bara go with the flow. Blir nästan lite träningssugen nu bara för att jag inte måste, kanske är det detta jag behöver: Att inte sätta för höga krav på mig själv.
Jag ger det tre veckor. Om jag inte hittat motivationen innan dess så får det bli den hårda skolan med ordentlig struktur och shema som SKA följas till punkt och pricka, ända fram till marathon. För jag tänker inte genomföra mitt första marathon utan att vara i form.
Jag kom också på att en av anledningarna till att jag inte är motiverad är för att jag känner mig tvugen. Jag har två lopp framöver som verkligen kommer sätta min fysik på prov och då MÅSTE jag vara i form. Att komma i form till Lidingö nästa helg är ju redan ett omöjligt uppdrag eftersom jag inte tränat ordentligt senaste halvåret. Att komma i form till marathon nästa sommar kanske går om jag hittar motivationen igen, annars kommer det bli svårt. Och eftersom Lidingö redan är utdömt så kanske det är mer värt att ta en paus från mitt eget tvång och hoppas på bättre tider. Vem vet, jag kanske tränar mer om jag inte känner mig fången under mina egna krav.
Så från och med idag tänker jag köra tränings-tvångs-fritt i tre veckor. Alltså, träna om jag vill, skita i det om jag inte har någon lust. Strunta i hur många minuter jag lycklas skrapa ihop på funbeat, strunta i att jag inte tränat senaste tre (eller tio) dagarna, strunta i att jag innan tyckte att sju pass i veckan var lagom och att jag inte ens tränar tre pass nu. Strunta i allt och bara go with the flow. Blir nästan lite träningssugen nu bara för att jag inte måste, kanske är det detta jag behöver: Att inte sätta för höga krav på mig själv.
Jag ger det tre veckor. Om jag inte hittat motivationen innan dess så får det bli den hårda skolan med ordentlig struktur och shema som SKA följas till punkt och pricka, ända fram till marathon. För jag tänker inte genomföra mitt första marathon utan att vara i form.
Kommentarer
Trackback
