Jag är inte skallig, jag bara kallas skallepär.

Jag har jobbar som sjukgymnast i ca 4 veckor och trivs jättebra. Känns som om jag hittat rätt. Har fyra veckor kvar på mitt vik, sen vet jag inte riktigt vad som händer. Inte mer än att jag far upp till Västerås och packar ihop min lägenhet, mitt liv. Det känns sjukt sorgligt, men man måste gå vidare. Det händer så mycket och jag tror att det är bäst att bara flyta med för att se var jag hamnar.
Har inte fått något jobb till i höst, men har kommit in på personlig-träninar-utbildning i Gävle. Så troligtvis blir det där jag hamnar ett tag framöver, men man vet aldrig. Hellst av allt vill jag jobba som sjukgymnast, men får jag inget jobb så är Gävle ett bra alternativ.

Träningen går sådär, tränar inte alls så mycket som planerat, men det känns okej ändå. Det är så mycket annat som tar tid och kommer emellan. Men det är bra saker, så det är lätt värt det.