Jag är inte skallig, jag bara kallas skallepär.

Jag måste jobba mer på att skaffa lite killer instinct. Nu slår jag ungefär som med samma intensitet som när man klappar en kompis på axeln. Ytterligare en sak att tänka på när jag slår.
Det är typ tusen saker jag måste tänka på när jag slår ett slag. Jag måste slappna av i axlar och armar, fixera när handen träffar målet, få med kroppen i slaget, få mer kraft i slaget, börja slaget i bålen/bäckenet inte i armen, dra tillbaka handen när jag träffat, skydda ansiktet samtidigt som jag slår, ha bra kroppsposition, sänka tygndpunkten, använda hela kroppen, hitta ett mål och se till att träffa jsut där, spänna magen... Ja listan kan bli kilometerlång, men mitt i allt detdär, i alla tusen saker jag har i huvudet och försöker få ut i kroppen, så handlar det ju om att slå. Ett enkelt rakt slag som gör ont, riktigt ont. Jag glömmer kanske det ibland och försöker lite för mycket. Fram tills på söndag ska jag bara tänka på två saker när jag slår. Att slappna av, och att slå.