Jag är inte skallig, jag bara kallas skallepär.

Efter en fantastisk helg i stressens tecken är jag återigen hemma. Helgen började i fredags med stress(nåja)ihopskrivning av det sista på hemtentan, hem, äta en macka, iväg på danspass på friskis med fina Matilda och Sofie, hem, äta, duscha, på med kläder, iväg till BMB för att kolla och dansa aset till arvingarna och lite disco (yay!). Sen hem sova, gå upp, träna, hem, äta, duscha, packa, halvspringa till tåget, sitta på tåget alldeles för jäkla länge, spela kort med morfar, spela kort med morfar, spela kort med morfar. Tåget igen, hemligt uppdrag, tåget igen, vänta i Kristianstad, tåget alldeles för jäkla länge, hem sova, upp, tvätta, till skolan, hem. DÖÖÖÖÖÖ. Fanatstiskt hektisk och fantastiskt rolig helg med tolv av mina värdefulla timmar spenderade på resande fot (tur att SJ och jag har ett så nära och ömsesidig relation, denhär gången va två av mina tåg för tidiga, hör och häpna!). Men jag behöver vila från alla mina åtaganden. Ikävll ska jag dö och ha kvalitetstid med min käre  och något förkylda kombo.