Jag är inte skallig, jag bara kallas skallepär.

Jodå, lite har jag allt tränat, väldigt lite, men inte helt obefintligt lite. Det är svårt att bibehålla träningsnivån när livet inte är som det brukar. Och nu har jag spenderat senaste en och en halv veckan på resande fot. Några få löparrundor, lite promenader och massa shopping. Shopping kanske inte riktigt är träning, men det är minst lika bra för välbefinnandet :)
Imon ska det bli som vanligt igen, jogg med Karin och kanske Johanna. Och sen vidare, tillbaka till vardagen, eller nästan. Närmsta månaderna kommer inte bli som vanligt, det vet jag. Grillkvällar, examensfester och sen flytt söderöver. Sen får jag skaffa mig en ny vardag där. Kanske kommer jag återvända till Västerås sen igen, kanske inte. Helt ärligt så har jag ingen aning om vad jag gör om fem månader. jag kanske börjar ett nytt jobb, kanske söker jobb, kanske bor hos mamma och pappa eller är helt nyinflyttad i en stad jag aldrig varit i. Det är lite svårt när man inte vet, jag blir lite stressad. Men det löser sig, allt löser sig, och gör det inte det så överlever jag nog ändå.