Jag är inte skallig, jag bara kallas skallepär.

Det tråkigaste med jule är när man måste plocka bort den. Allt det fina pyntet måste tas bort, alla ljusstakar, kulor och tomtar. Det blir trist och omysigt och stelt. Inget myspys kvar nästan. Men man måste ju, även om man inte bor kvar hos mamma. Men man måste ju avjulpynta, så att man får pynta i oktober igen, eller november om man är sen.

Jag har fått ett blåmärken på min bicep! "Vilken bicep?" tänker ni då. Det finns ju två, eller fyra för att vara exakt. Bicep brachii, den på armen, sinister. Detta blåmärke är egentligen ett gott tecken, det tyder på att karatesäsongen är igång igen. Yey!

Hepp.
Ses


Jag är bäst.