Jag är inte skallig, jag bara kallas skallepär.

Ge mig sömn. Det svider i ögonen för jag är så fruktansvärt trött, matt. Jag har för lite tid för mitt liv.

UnderJorden

 

Jord.                                  

Korslagda rosor på ditt bröst.

Det känns precis som jag har varit här förut jag vet precis hur det tar slut         

Med vilken röst.

Med vilka ord.

 

Trött

Jag är så oförklarligt svag.

Jag kanske borde men jag orkar inte mera

jag kan aldrig acceptera

ditt förslag

att du och jag

har dött.

 

Tyst.

Fast världen skriker står i brand.

Jag ser din kropp i varje träd i varje sten

jag ser din hals och dina ben.

Jag ser din hand.

Och de vackra läppar som jag kysst.

 

Så jag går ner.

Det finns en värld vi inte ser.

Där ska jag vandra genom tunnlar,

genom gångar ibland underjordens fångar

till det levande.

Levande.

Du lever.

 

Jag ska dansa din död. Dansa din död.

Genom vågor, genom lågor och till dig.

Jag ska dansa din död. Dansa din död.

Under jorden, över himlen genom helvete och paradis till

 

dig.

Jag känner doften av ditt hår.

En lätt beröring och ett skratt.

För mina sinnen

har du lämnat tusen minnen

som ett spår

som lyser svagt och leder mig.

 

Snälla, kom!

Jag vet att allt kan börja om.

Om det är så en evighet jag måste vandra tills vi återser varandra

är du levande.

Levande.

Du lever.

 

Jag ska dansa din död. Dansa din död.

Genom vågor, genom lågor och till dig.

Jag ska dansa din död. Dansa din död.

Under jorden över himlen genom helvete och paradis.

Jag dansar din död. Dansar din död.

Under jorden över himlen till det levande.

Levande.

Du lever

inom

mig.