Jag är inte skallig, jag bara kallas skallepär.

Svarta träd i skogen blir soldater i en här
Och gula löv på marken blir skatten som vi stjäl
Och de gråa döda husen blir fängelset vi flyr
Och hela fula världen blir som ny

Om du tar mig med till drömmarnas land, du låter mig följa med på din axel
Om du tar mig med till drömmarnas land, jag kan väl få följa med på din axel

Om allt man inte väljer, men ändå tvingas ta
Om stoltheten jag sväljer för att klara varje dag
Och allt som jag ska gömma i mitt hjärta utav glas
Om allt det där ska rymmas går jag av

Så ta mig med till drömmarnas land, jag kan väl få följa med på din axel
Ta mig med till drömmarnas land, så kanske jag kan göra nått som är vackert
För dig och för mig
För dig och för mig

/"Drömmarna" av freddie wadling

Tänk er en man, en rysk cirkusartist. Efter föreställningen. Han tar på sig sin vita klänning i tyll, han tar på sig sin peruk och sitt röda läpstift och tittar längtande i spegeln. Han lever ut sin dröm, han vill bli prinsessa. Men han gör det när ingen ser, för en rysk cirkusartist kan väl inte vara fjollig lindansös? Han går på linan, han gör sina konster, och i bakgrunden spelas "drömmarna". Det är bland det vackraste jag sett.
Men sen får han stryk, sen får han skämmas för att någon råkade se. För att de fick veta vem han verkligen ville vara. Han skulle straffas för att han inte passade in i mallen.