Jag är inte skallig, jag bara kallas skallepär.

Kollade senaste inläggen, sjitt så bitter jag blivit på gamla dar. Jag måste bättra mig. Ingne vill väl hänga med en bitter gammal tant? Hehe.

Men man orkar inte alltid va munter. Inte jag iaf. Men jag har mina ljusa stunder även i dessa bittra tider, men då bloggar jag inte. Men nu kan jag va lite ljus.

Ska snart till päronen (över påsk). Ska bli skönt att komma från västerås litet tag så jag kan tycka om det sen igen.  Då ska min Ymi följa med mig hem, och så ska vi till Stugan också. Kommer bli lungt och gött.

Nytt angående mig är också att jag börjat äta kalkon som pålägg. Gött som satan. Jag har ju blivit värsta köttätaren (fötuom gris och ko och får då, eller fast jag har ju inte smakat så mycket annat än det och fågel, men ändå).

Jag har också idag lagat god mat oh fryst in tre matlådor så jag har i slutet på månaden, har märkt att matlådor är toppen när pengarna är slut.

Karatedräkt har jag också införskaffat. Så nu är jag en äkta karatekid. Den är väldans stilig.


Nu ska jag plugga igen. Back to bitterheten (även om det är roligt ämne så är det trist att plugga all vaken tid).