Jag är inte skallig, jag bara kallas skallepär.

Till att börja med: Magsjuka. Redan där är livet ett helvete. Och att inte få smak på maten igen efteråt. Jag har inte spytt sen i måndags, men det enda jag fått i mig sen dess är vitt bröd och fil. GOTT. Mmm, nä. Håller på att koka ris nu, för ja måste. Måste! Äcklad av bara tanken. Jag vill ha chokladbollar, men icke! För myket fibrer för en trött och tom mage, skulle troligtvis sabba hela digestionssystemet igen.

Och idag va det opponering, imon praktisk tenta. Opponeringen gick inget vidare, massor av kompletteringar. Tentan kan jag inget till överhuvudtaget, eftersom jag inte haft tid att plugga tidigare (för vi har skrivit arbetet till opponeringen, som vi ändå måste skriva om nu) och varit sängliggandes halva denna veckan. Det suger.

Svar på skriftliga tentan imon, säkrt ett u bara för att allt ska kännas lite extra jävligt. Eller inget svar alls för att stressa upp lite.

Mer då? Inget sommarjobb, inga pengar. Ingen lust att äta ingen ork att leva. Kan inte träna eftersom jag inte äter. Lägenheten ser ut som om jag haft inbrott, orkar inte göra nått åt det.
Åh, JAG BLIR SÅ TRÖTT!

Vad mer kan hända? Att det faktist bli inbrott i lägenheten och att de stjäler de få pengar jag faktiskt har att leva på? Att jag blir allergisk mot ris och blir magsjuk en vecka till? Att jag blir påkörd av en moped och dör?

Kanske lika bra det.