Jag är inte skallig, jag bara kallas skallepär.

Har haft en jättetrevlig kväll, va på hockey me sandra och Karin (Björklöven fölorade, fast vi heje på som, förstår inte..). Sen så va det scones och te hemma hos mig, och en liten titt på tv hos sandra, och sen diskade jag, och klart som fan så ska en trevlig kväll bli saboterad. Jag tappade en mugg, och jag blev på ypperligt dåligt humör. Fan. Som tur e så är jag själv, och va själv när det hände, så jag kunde svära lite över det i min ensamhet.
Men som mamma kanske skulle sagt, "men tänk om du tappat mig så jag hade gått sönder, det hade väl varit mycket värre" (hon sa något liknande när jag slängt mina jympaskor, ni har säkert hört historien). Och det är ju sant, det va ju faktiskt bara en mugg, och jag har väldigt många muggar.
Så jag bestämde mig för att städa lite på toan istället.