Jag är inte skallig, jag bara kallas skallepär.

Japp, sitter här ensam hemma. Men det är inte fel det. Har ju trots allt min voove, så helt själv är jag ju ändå inte. Behöver lite tid till att plugga, har ju bara ca 600 sidor på engelska att läsa.. Så jag behöver ju aldrig ha tråkigt (om nu det kan räknas som kul).

Har hunnit med endel roliga saker sen jag kom hem (till vetis). Träffat lite olika kompisar, haft emma och mammadag, varit i Holsby och hälsat på i skolan.. Sen imon kommer mormor och morfar, ska bli kul att träffa dom igen:D

Annars är det ganska lugnt och skönt att vara här, men jag längtar ju hem förstås. till min Sandy och min Gizze, men på måndag ska vi ha myskväll och så ska jag sova hos Sandra, bara för att vi varit ifrån varnadra så länge då..  Undrar ju också vad klassen har för sig denna veckan..

Det är lite knäpp känsla att längta hem jättemycket, men ändå att vilja vara här.. är lite kluven. Men detta är ju trots allt inte mitt hem längre. Har ingenstans att ha mina saker, känns som att jag inte har min plats kvar här, även om mitt rum fortfarande står tomt efter flytten.  men jag sover i ett rum som nästan ekar av tomhet, i en obekväm tältsäng.. det är ju mitt rum, men ändå inte. hade nog kännts bättre om dom hade gjort någonting med det tills jag kom hem, så det inte bara är där, helt tomt och ekande.

Saknar er alla där hemma.
puss hej