Jag är inte skallig, jag bara kallas skallepär.

Det är en tolkningsfråga. Just nu är det andrum. Tiden då potatisen kokar, mitemellan träning, middag och sen promenad och plugg. Det finns alltid saker som brode göras, plugga, träna, laga mat, ut och gå, ringa mamma, betala räkningar. Jag har saker att göra så det räcker i ett decenium känns det som.
Men just nu, så väntar jag fatiskt bara på potatisen som kokar. Och andas.
För dom visa säger "En sak i taget". Och det tror jag på, för jag vill brinna, inte bränna ut mig.