Jag är inte skallig, jag bara kallas skallepär.

Först ska jag börja med att berätta lite om gårdagen.
Igår va det halloween/tentafest på kåren. Det betyder mycket folk,och mycket monster/konstiga utklädda männiksor. det va jättekul. Läskigast va anton som klätt ut sig till någon från teletjänst och som ville kolla om man hade betalat tvlicensen:P Iofs så var det inte så läskigt för mig, eftersom att jag inte har tv, men jag kan tänka mig att en del blev riktigt skraj..

och nu, nu ska jag diskutera något jag kom att tänka på innan.
det började med att jag lämnat min cykel nere i centrum igår för att låset frusit fast, och jag orkade inte dona med och bli sur på det innan kåren. Och idag när jag skulle hämta den så tänkte jag hela vägen "hoppas cykeln är kvar och att den har hel sadel och hela däck när jag kommer fram, det är säker någon som snott eller förstört den". Självklar var cykeln helt orörd när ja kom fram.
Men vad är det då som gått så fel på vägen, varför tror jag så illa om andra människor?? Jag har aldrig innan blivit utsatt för att någon snott min cykel, eller något liknande alls. Så varför förutsatte jag då att den skulle ara borta?? Det är sjuk att man har så negativ syn på människor.. det är ju galet ju.