Jag är inte skallig, jag bara kallas skallepär.

jag var nere innan, nyss, för en halvtimme sen.
tanken slog mig att jag skulle gå ut och sätta mig. jag gjorde så, tog med min kamera, för att få lite bilder av himmelen(är ni förvånade?). tog lite bilder..

förstod inte min känsla av att vara nere, så jag bad gud, maria och andarna om hjälp, jag bad om att få vara lycklig igen.

jag tog en bild. EN BILD. och jag såg dom. dom va där, alla. i kamerablixten.
och känslan kom, ni kommer inte förstå.
men känslan kom, jag blev lycklig igen.

nu låter jag knäpp, men det är sant.