Jag är inte skallig, jag bara kallas skallepär.

Nu blev det inte lika roligt längre. När jag skulle åka hem från skolan (läs: Ida) idag så slog det mig som ett brännbollsträ i bakhuvudet att jag inte kommer träffa Ida på en hel vecka! Det blev en liten tår i ögat och jag grät på vägen hem.. fan vad blödig man är ibland..

Men vi fick ju iaf en trevlig adjöcykeltur idag:D Tog tandisen till Vetis och kaffade på cecil och åt jordgubbar.. Mycket mysigt och ingav vissa rodtrippvibbar, ellerhur Idde? Kanske om vi skulle ta och cykla istället? de vore inte helt fel det..


Imon bär det av till Skåningarna där nere i söder, det ska bli så himla kul, men jag kommer sakna det här hemma.. Ska stanna tills på torsdag, så under tiden blir det nog inte så jättemycket bloggande, så ni får försöka klara er ändå:P Men det ska bli mysigt att träffa moster, kusiner, kusinbarn och morföräldrar. Känns som evigheter sen nu.
och så ska jag ju till Malmö en runda också, ska göra en intervju till mitt fältarbete och lite annat ;) Hoppas det blir trevligt, men det blir det nog.

Kan inte fatta att vi överlevt i Holsby utan Bebbe.. Känns som evigheter sen!! (Sanar dig så mycket så det är inte klokt Evve!) Men det är väl bara att härda ut.. det är inte jättelång tid tills vi ses igen.


Aja, adjö så länge! Vill ni veta vad jag har för mig nästa veca så får ni ringa:D




Solskenspussar på er alla!