Jag är inte skallig, jag bara kallas skallepär.

Idag är det gråttgråttgråttgråt. Sitter och pluggar i min vanliga fåtölj i mitt vanliga rum, precis som när jag gick på komvux. Fast det är något som fattas från den tiden, något som stod nära. Jävlafan vad jag saknar ibland. Men livet går ju vidare ändå.

Jobbar på mitt fältarbete, är inte speciellt motiverad, men nu har jag iaf kommit igång med skrivandet, så dår går det rätt lätt. Men det är väldigt jobbigt att skriva om utbrändhet, dels för att det är svårt att hitta bra info och dels för att det är en sån jäkla sjukdom.

Ska ut och cykla i regnet sen, måste tänka, och det kan jag göra bra när jag cyklar. Och så ska jag möta mammi också såklart.

Ska lyssna på revolt III sen också, älskar låten, och den ger mig en liten behaglig känsla i magen :D  Kan ju bara blunda och låtsas att jag är tillbaka på konserten, det va något visst det.

puss och hej