sagan om
Hon gick ut, hon skulle egentligen bara hämta posten, men det var något i luften som höll henne kvar. En doft, en känsla, av något hon var med om för längesen.
det var en gråmulen dag, och en och annan droppe regn träffade hennes bleka kinder. Hon fick en känsla av välbehag, samtidigt som en längtan och sorg kom över henne. Hon ville tillbaka dit, till landet där hon egentligen hörde hemma, till platsen där hennes rastlösa hjärta äntligen kunde finna lugn.
För ett år sedan kunde hon aldrig tro att det fanns ett sådant ställe, hon hade aldrig trott att hon skulle få känna så starkt för en plats. Men det hon kände när hon för första gången såg bergen kunde inte beskrivas med ord, bara den som upplevt känslan kan någonsin förstå.
Och nu, idag, denna gråa dag som inte många skulle glädjas åt, så kände hennes hjärta en förnimmelse av det hon kände då. Hon log för sig själv och njöt av vinden som strök håret ur hennes ansikte.
Regndropparna föll tätare, och hon bestämde sig för att dricka sitt morgonkaffe ute, tillsammans med vinden och regnet.
Hon var lycklig.
Hej Emma =) Jag har inga pengar på mobilen så jag kunde inte svara på ditt sms. Jag har kollat upp med jobb och så över midsommar och jag jobbar hela midsommar tyvär. :( Så jag kan inte komma till stugan tyvär, men jag hoppas att ni får det jättemysigt. :) Hoppas att allt är bra med dig och att du har haft ett bra lov hittils.
Kram Karin
