Jag är inte skallig, jag bara kallas skallepär.

Dah, jag dör av tristess. I brist på annat roligt att göra så skriver jag nu ytterligare ett blogginlägg. Denna gråmulna dag som började så underbart, ser ut att mynna ut till en händelselös kväll.
Jag ska väl sätta mig och sy lite, men motivationen försvann helt när mamma kom hem. Det stör när någon annan är hemma och lägger sig i mitt arbete, no affence.

Aja, jag har skittråkigt, och känner mig skitövergiven och ensam!!!!!!! Baaahhh. jag vill gå och lägga mig för evigt! PLEASE ENTERTAIN ME!

Nah, inte lust med nått. Det va så skönt att va ensam hemma, för då kanman göra ingenting utan att folk börjar tjata, men nu måste jag sysstelätta mig med något för att nte vara lat. blä. Gött att jobba kväll nästa vecka, då slipper jag träffa människor. (förstår inte hur långt det gått när jag tycker det är något positivt)

Jag håller på att falla in i min ensambubbla. När jag är mycket ensam så vänjer jag mig vid det och tycker att det mest stör med människor omkring, och nu har jag varit mycket ensam. Det är skit egentligen, menmen. Ska väl sy färdigt och sen sätta mig ute by myelf. Åh.. blr helt stressad med mamma hemma som springer runt och städar och grejar.

Nä, nu ska jag sy. ses