Jag är inte skallig, jag bara kallas skallepär.

Vilken underbar respons jag fick på att jag klarade tentan och graderingen. Härligt. Men ja är inte bitter.

Nu är jag i vilket fall som hellst hemma i Ekenäs. Känns bra men tråkigt. Många minnen och tankar som kommer tillbaka, sånt som jag kunnat skjuta ifrån mig och glömma när jag inte behövt tänka på vissa människor och känslor som kopplas samman med dem, och när jag inte riskerat/ hoppats på att stöta på dem.

Men det är mycket bra med, mina vänner som jag inte träffat på ett halvår är hemma. Det känns bra, men jag skulle gärna ha mer än tolv dagar på mig att hinna träffa dom. Och min familj. Men min störsat bror fattas, det är lite synd.. Men ändå skönt att komma bort från Västerås ett tag.