Jag är inte skallig, jag bara kallas skallepär.

Jag vill också ha romantik,
en kärlekssaga som inte är någon annan lik.
Känslor som brinner,
som aldrig försvinner.
Något fint, något underbart
fast det är klart,
det är bara drömmar,
och alla vet att de spricker i sömmar.
Kärlek är ju inte ens något jag tror på,
så hur ska det då gå?
Hur ska jag då bli kär?
om jag inte ens tror på allt detdär.
Men sagor är så fina,
och jag önskar ibland att de va mina,
att jag fick leva på ett sätt,
så allt i slutet blir så rätt.
Hjärtan som alltid slår,
hur illa det än går,
kärlek som övervinner allt,
och lyckliga tårar som smakar salt.

Nu ska jag sova och drömma sött.
God natt :D