Jag är inte skallig, jag bara kallas skallepär.

Jag fick nyss paket på posten. Av min mamma. Hon hade skickat en lapp och en liten burk knäck. Jag blev så glad så jag skvätte en liten tår. Inte för att jag är SÅ galen i knäck, och inte för att jag är SÅ galen i lappar. Utan just av den anledningen att jag absolut inte väntat mig detta och för att det va jättegulligt gjort av min mamma.

Tänk er själva att komma från en stund i lyx och värme i solariet, och att kolla i brevlådan bara för att det blivit lite av en tvångstanke, trots att jag kollat fyrtiotolv gånger innan idag, och se ett stort parket inklämt i det lilla facket. Och sedan öppa paketet och finna en lapp, en peng och en burk med knäck. Min mamma är så söt och jag längtar hem.

Nu ska jag äta snart och sen ge min iväg på karate. Tack vare karin kommer det troligtvis bli en oförskämt jobbig träning. Men vi ska inte knäckas.