Jag är inte skallig, jag bara kallas skallepär.

Dagarna bara försvinner!! Det känns som slöseri med tid att inte träna hela tiden, jag måste bli bättre på så mycket! Men det skulle ju aldrig funka om jag bara tränade hela tiden. Inte när jag samtidigt har ett exjobb som äter upp mig inifrån. I söndags satt vi till halv fyra på natten, bara för att bli klara med så mycket som möjligt så vår handledare ska kunna läsa igenom så stor del som möjligt innan han åker till bryssel på onsdag. Idag tränade jag inte på morgonen för att jag behövde en timmes extra sömn innan dages slit med exjobbet. Det suger livet ur mig, men snart är det klart!
Veckans träning blir det lite sisådär med. Ingen morgonträning idag, inte ordentlig träning from torsdag eftersom jag åker hem till lilla småland och firar en av mina bröder och min kära vän Ewwe som fyller år. Men det är så det får bli, jag får göra det bästa jag kan av situationen. Trodde att jag skulle kunna lösa det, men det ser inte så ljust ut. För att kompensera upp detta så får jag vara extra fokuserad på resterande träningar fram till tävlingen. Och min snälla coach kanske kör mittsar med mig istället för teknink och kata på kvälles träning.

Just nu känns det ändå som att jag har lite flow, som att jag faktiskt inte är helt värdelös på allt, och det är inte så fel. Kan behöva känna mig lite bra ibland för att inte för stor prestationsångest. Och det är ju skönt när det känns som om träningen ger lite resultat, även om det känns som om det går lite väl sakta ibland, så går det kanske åtminstone åt rätt håll.

Pigg som en mört :)
Har varit och tränat nu ikväll, och var inte lite taggad heller! Åh vad jag älskar karate, speciellt fighten. Superrolig träning, kändes inte som att jag sög på allt, som jag känt nu senaste tiden. Fick mycket positiv feedback av andra också, och det är ju alltid roligt och uppmuntrande, även om jag inte alltid håller med.. Är kanske lite väl självkritisk ibland, och har kanske lite väl höga krav på mig själv. Men hur ska man annars bli bättre, om man inte pressar sig och försöker prestera bättre hela tiden?
När jag tänker efter så har jag nog ändå blivit bättre på att ha kontroll i mina tekniker, jag sätter dom där dom ska sitta, för det mesta. Jag tror att jag kanske slår lite mer instinktivt också, eller jag vet inte, men det kändes så idag iallafall.
Försökte få till sparkarna lite när jag körde på säcken, men jag vet inte. Det känndes rätt i kroppen, men inte som om jag fick nån kraft. Men det är svårt att veta på säcken, ger inte samma feedback som mittsarna gör känns det som. Men det känder mer som ett flyt och som att jag fick till det lite med höften där samtidigt som jag var avslappnad, men jag vet inte. Det kan ju varit helt åt pipsvängen också.

Oh, och just det. Fick mitt första fight-näsblod idag också, så nu är det också gjort ;) Och som Jocke sa; Det är inte lika roligt utan lite blod. Hehe, nejdå, men det är bra att ha testat på näsblod innan tävlingen så jag inte blir helt förskräckt om det händer där.

Har inte tränat idag, och inte igår, och inte imonbitti, kanske inte imonkväll heller. Känns drygt att vara sjuk och missar massa träningar bara därför. Massa träningar som jag kunde lärt mig något på, utvecklats.. Och det har jag missat nu, och kanske tappat det som höll på att sätta sig också? Jag vill så gärna röra på mig, använda min kropp. Men jag pallar verkligen inte. Huvudet är tungt, kroppen värker och halsen gör ont. Men det är bättre iaf. Om jag blir lika mycket bättre tills imon som jag blivit från igår så är det nog lugnt.
Och så blir jag värsta emo när jag inte tränar. Det är som om all glädje i livet bara faller av mig om jag inte får jobba med min kropp, och istället blir jag sur och trött. Stackars Karin. Stackars mig.
Jag vill bara sova mest hela tiden, men icke. Jag har ju ett exjobb att skönta också. Första (hellst färdiga) utkastet ska va klart innan måndag. Det innebär plugg alla veckans dagar och gärna lite till. Hur ska min kropp någonsin orka bli frisk? Jag vet inte, jag är emo. Men jag har köpt vitaminer iallafall, så stackars kroppen kanske får lite hjälp på vägen. Nu ska jag sova, och imon ska jag vakna, pigg som en mört, utan dum förkylning, utan dum huvudvärk och med onädligt mycket livsglädje.

Shit, nu är det bara 39 dagar kvar. 39 dagar är i stort sett ingenting! Och jag har gått och  blivit lite sjuk. Var hängig hela dagen igår, fattade inte riktigt varför. Idag fattar jag varför. Vaknade inatt med halsont och värk i kroppen. När klockan ringde och det var dags för träning kände jag mig febrig också. Så, ingen träning. Lika bra att låta bli även om jag inte är jättedålig, vill ju inte riskera att bli ännu sjukare. Då är det bättre att jag är hemma och kurerar mig idag (och kanske imon också?) istället så jag blir frisk fort.
Synd att det kommer så olägligt, sista veckan med exjobbarbete och vi behöver egentligen sjukt högt arbetstempo om vi ska bli klara i tid, men det pallar jag inte om jag inte är pigg.

Tror det är 40 dagar kvar, eller 41 eller 39, är inte helt säker. Men jag tror på 40.

Idag sa Maria något väldigt väldidgt bra. Vi körde en slagkombination där man ska ducka för ett slag sen göra uppercut och sen krok. I själva duckningen skyddade inte jag huvudet, varpå maria slog mig i huvudet så jag skulle märka att jag inte skyddade mig.  Sen skyddade jag huvudet. Sen sa hon att jag gjorde det bättre och jag svarade att jag försökte tänka på det. Då sa hon (här kommer poängen) att jag ska inte behöva tänka på det, det ska sitta. Det är så himla sant, jag ska förhoppningsvis så småningom inte behöva tänka på allt jag gör, utan det ka komma instinktivt och naturligt. Det gör det inte i nuläget. Men hur ska jag få in det så att det sitter utan att jag tänker när jag gör det då? Jag tror att enda sättat är att just tänka på det, hela hela tiden. Tänktänktänk, och tränatränaträna.

Gårdagens vilodag var så himla skön, gick runt i mjukis heeeeela dagen. Kan inte minnas att jag gjorde något vettigt överhuvudtaget, men det gjorde jag nog tror jag. Lite plugg och så, och köpte godis :)

Idag var det karateträning, tränade sparkar, och jag får verkligen inte till det längre, eller jag vet inte om jag någonsin fått till det, men jag tror det.. Får fortsätta öva helt enkelt. Gick lite bättre några sparkar, då jag blev förbannad på mig själv för att jag inte kunde. Men det är ju synd om det ska behövas för att jag ska lyckas sätta en spark. Måste ju kunna plocka fram och använda dom när jag vill, inte bara när jag blir arg. Men, träna träna träna träna, det är det enda jag kan göra om jag ska bli bättre.

Allt går inte alltid bra, men det är lite trist när inget går bra. Jag kan inte slå, jag kan inte sparka, jag kan ännu mindre slå och sparka i kombination. FAAN. Och så kan jag uppenbarligen inte grammatik heller, enligt min handledare på exjobbet. Skit.
Nu ska jag gå och lägga mig, imorgon är en ny dag, då ska jag väga upp dagens dag med att vara grym på allt. punkt.

Idag är det dags för fight igen, och tur är väl det! Har precis haft grupphandledning. Vår handledare var inte där, idag heller. Men han hade ju iaf skickat med ett papper med den andra handledaren med lite kommentarer på, och som vanligt fick vi typ bara kommentarer på att det var talspråk. J***a människa! Inte nog med att han inte är där, han har ingen vettig feedback heller! Åååååhhh! Det är så frustrerande. Tur att jag ska få slå ur mig lite ilska och frustration ikväll.
Tyvärr är jag lite trött idag, känner mig inte helt på hugget, men det är kanske stressen över exjobbet osm snart måste va klart som gör sig påmind. Men jag får väl se till att försöka ge allt ändå, jag brukar ju bli taggad och träningssugen när jag väl kommer till dojon. Får se hur det går.

Jag måste jobba mer på att skaffa lite killer instinct. Nu slår jag ungefär som med samma intensitet som när man klappar en kompis på axeln. Ytterligare en sak att tänka på när jag slår.
Det är typ tusen saker jag måste tänka på när jag slår ett slag. Jag måste slappna av i axlar och armar, fixera när handen träffar målet, få med kroppen i slaget, få mer kraft i slaget, börja slaget i bålen/bäckenet inte i armen, dra tillbaka handen när jag träffat, skydda ansiktet samtidigt som jag slår, ha bra kroppsposition, sänka tygndpunkten, använda hela kroppen, hitta ett mål och se till att träffa jsut där, spänna magen... Ja listan kan bli kilometerlång, men mitt i allt detdär, i alla tusen saker jag har i huvudet och försöker få ut i kroppen, så handlar det ju om att slå. Ett enkelt rakt slag som gör ont, riktigt ont. Jag glömmer kanske det ibland och försöker lite för mycket. Fram tills på söndag ska jag bara tänka på två saker när jag slår. Att slappna av, och att slå.

När jag jar handduksturban efter att jag duschat så brukar min morfar kalla mig maharaja, och idag är jag en väldgit trött sådan. Det var superjobbigt att ta mig upp ur sängen för att jogga ner till Maria och träna idag, verkligen  jättejättejobiggt. Sen när jag väl va igång och tränade så var det rätt lugt, förutom lite seg i benen, men det kan man väl stå ut med. Se när jag kom hem så blev jag trött igen, nu har jag suttit här och segat med frukosten i över en halvtimme, som en väldigt trött maharaja. Som tur är så har jag mycket tid på morgonarna efter träningen, kanske till och med hinner med en PN innan det är dags att sätta igång med skolarbetet.

Har ingen träningvärk efter gårdagens anaeroba träning faktiskt! Det var nog gårkvällens dans som gjorde det :) Lite stel i bröstmuskulaturen, men värre än så är det inte. Kanske lite svullen på musklerna, ser ovanligt biffig ut idag :), men det är ju inget negativt.
Känner mig stark just nu, inte för att jag tror att två/tre veckors intensiv träning kan göra så jätejättemycket på styrkan, men att iaf känna sig stark är ju inte helt fel. I kväll blir det kibox med Sandra! Åh vad jag har längtat! Då får det bli upp till bevis om jag blivit något starkare eller inte.

Imon börjar de intensivaste dagarna på veckan igen. Måndag, tisdag, onsdag känns som de dagar med mest träning. Eller måndag tisdag egentligen, onsdag är ju bara ett pass. Vilokvällen på onsdag är så himla läglig just där, för då börjar jag känns mig trött i kroppen. Sen på torsdagen är det två pass igen, men det känns som ingenting eftersom jag har hel vilodag på fredagen. Sen på helgen så är det ju bara ett pass om dagen, och då är det ju helg, så då är man ju ledig ändå.
Känns skönt att faktiskt inte börja träningveckan med träningsvärk, som förra veckan, det va lite tungt. Men jag fixade ju det med! Fast denhär veckans sista pass är ju iofs inte gjort än, och kibox är ju rättså jobbig träning, så vem vet, kanske har träningvärk imon iaf.

Åter till gårkvällen. Herregud vad vi hade roligt! Det är längesen jag tokdansade så sanslöst, jag älskar det verkligen! Lite trött idag, men vad gör det. Spendarar dagen med att vila och skriva lite exjobb.

Ja, jag tränar hårt. Men ett glas vin eller två måste ju va helt okej, eller? Min coach upplyste mig idag om att närmsta två veckornas träning kommer bli lidande om jag tokfestar.. Ajaj, inte bra. Så, därför håller jag mig till lite vin och massamassa dans istället :) Hoppas inte det påverkar mig för mycket, vill ju inte förstöra allt för lite vins skull.

Ananerob träning, alltså mjölksyraträning, suger verkligen musten ur en! Herregud vad seg jag är i armarna. Men vilken grym fighter jag blir! Mjölksyraträning idag på träningen igen.
Kroppen har inte helt hämtat sig från smällarna i tosdags, trots vilodag igår. Men det blir nog bättre tills imon tror jag, men då lär jag väl ha en sjukhelsikes träningsvärs i axlar, armnar och rygg istället :)

Har nu varit på fight-träning. Sinnessjukt kul, och sinnessjukt hård träning. Känns lite som om de flesta bestämmt sig för att spöa skiten ur mig, och oj vad dom lyckats! Idag var det jag och nio fullvuxna män som tränade (eller ja, åtminstone sju av dom är väl fullvuxna, övriga två blir kanske det så småningom ;) ). Detta resulterade i att jag fick en fläskläpp och fyra slag som gjorde att jag tappade luften, efter fjärde var jag tvungen att gå och kräkas. Så efter 100 minuters ren härdning så sitter jag här och känner mig sjukt stolt över att jag fortfarnade gick upp på mattan och fortsatte efter en fläskläpp, fyra lufttappningar och lite spya.
Jag kanske är en sjuk människa som tycker att dethär är kul, men vad gör det?

Fläskläppen kanske inte syns lika mycket som den känns om jag inte visar..

..men ser ni det rödaktiga där? Det är BLOOOOD!

Idag är allt bättre, mycket bättre! Började dagen med morgonjogg :) När man väl kommit igång med löpning/jogging/ja-vad-som-hellst-som-ökar-flåset-lite så tycker jag att morgonrundorna är dom bästa, eller sena kvällar. Men det är så mysigt när det är mörkt och lite kallt och inte mycket folk ute. Då kan man likosm va lite i sin egen lilla värld och det bara tuffar på, så himla skönt. Och efter morgonrundan så får man frukost!! Det är nästan ännu bättre :)

Efter frukost hade jag och Karin en ovanligt produktiv förmiddag med hårfärgning och exjobbsskrivning, det gick faktiskt rintigt bra. Fick nog mer gjort idag på fm än vad vi fått på hela veckan. Sen hade vi gruppmöte om exjobb.

Snart är det mat och sen är det karate!!! Terminens förtsa fight-träning! :D Oh vad det ska bli roligt! Träningen i tisdags gick sjukt bra faktiskt, kändes som att jag hade mer kontroll på min kropp än vad jag haft tidigare, hoppas det känns lika bra idag.

Hemsk natt har det varit. Började med att jag somnade jätteskönt, sen vaknade jag, frös, kunde inte somna om, låg vaken jättejättelänge och började bli stressad äver att jag snart skulle behöva gå upp, exjobb m.m, somnade om, sov en stund, vaknade igen men världens jäkla huvudvärk. Försökte sätta mig på sänkgkantenen så jag kunde dricka lite vatten men höll på att trilla av, insåg att jag knappt såg någonting, la mig ner igen.
Och sen ringde klockan! Denna hemska uppfinning. Den va 20 i fem och det var dags att gå upp, jag snoozade en gång, sen en gång till. Sen insåg jag att det inte skulle vara lönt att gå och träna. Vad skulle jag få ut av det liksom? Jag kanske skulle piggna till och huvuvärken skulle gå över? Så jag gjorde ett nytt försök att sätta mig på sängkanten, känsdes som om mitt huvud föll isär på mitten, ujuj, ynkliga jag. Skickade iväg ett SMS till Maria att jag inte kan träna idag, hittade en ipren i nattduksbordet, tog den, ställe om klockan och somnade om. Och här sitter jag nu, fortfaradne med huvudvärk, men inte alls lika mycket som innan, men fortfarande ynklig. Lite ledsen för att jag missade träningen, men ändå tacksam för den lilla stunden extra sömn jag fick. Trycker i mig vatten och kaffe för att det kanske ska bli bättre. Inte världens bästa start på dagen precis, men då kan det ju iaf bara gå åt ett håll.

Idag på morgonen nör jag vaknade så kände jag direkt att, nej jag vill inte. Ville inte gå upp, ville inte träna, ville inte göra någnting mer än att ligga kvar i min varma säng. Men jag trottsade mig själv och tog mig upp, satt på sängkanten i fem minuter och övervägde att lägga mig igen, tog på mig träningkläderna, borstade tänderna och packade väskan. Sen va jag rätt pigg när jag väl va på väg ut genom dörren. Eller iaf pigg i huvudet, benen var fortfarande nyvakna och trötta efter gårdagens skivstångpass och förrgårdagens MAQ-pass.
Jag gnälle mig igenom hela passet (stackars Maria!), allt känndes tungt och segt och hela min kroppa var som sirap. Varje slag gjorde att det ömmade i mina stackars axlar. Varje spark känndes som som jag hade doppat skorna i cement.

Sen kom jag hem, duschade och åt frukost, och sen känndes allt rätt bra ändå. Har pluggat hela dagen, och även om det kanske inte gått fort så har vi ändå kommit lite längre med vårt exjobb känns det som.
Och nu är det snart dags igen. Ska börja med maten om en halvtimme, sen äta och sen gå och träna. Musklerna säger nej, jag säger ja! Terminens första karateträning (bortsätt från smygträningarna vi haft innan då förstås), är jag sugen? Ohja :) Vila kan jag ju göra imon.

Idag vaknade jag vid fem, FEM!! Min första tanke var; När får jag gå upp? Eller inte första tanke kanske, men iaf andra eller tredje. Sen somnade jag om :) Och när det sen väl var dags att gå upp och träna så var det inte alls jobbigt, inte alls. Det är så himla skönt att inte behöva kämpa sig ur sängen.


Nu tänkte jag utväredera förra veckans träning:

Jag hade väntat mig att förra veckan skulle vara sanslösr jobbig. Visst, jag är rätt träningsvan sen innan, men nio pass i veckan?!?! Det är typ fyra för många, tänkte jag. Men så tänkte jag också att ska jag bli bra så måste jag satsa. Så jag testade. Och grym som jag är så insåg jag redan på onsdagen att, faan jag klarar det nog. Och jag klarade det galant! Allt känns hur bra som hellst!
Jag tänkte också att jag någon gång mitt i veckan skulle tappa motivationen, men inte då, är mer taggad än någonsin.

Ujuj, igår körde vi anaerob träning. Eller rättare sagt, jag körde anaerob träning, Patrick (coach) höll mittsarna och Maria höll koll på tiden. Anaerob är grym träning, det är jobbigt och man vill bara skrika för att det är segt på slutet, och dagen efter får man sköööön träningsvärk.
Och för att spä på träningvärken lite så körde vi idag ett MAQ-pass. Det är typ funktionell styrketräning. Väldigt kul, väldgit jobbigt. Och för mina redan trötta muskler så var det helt enkelt 80 minuters plåga. Men oj så skönt det är när man jobbar ordentligt med kroppen! Nu är jag lite lagom mör. Ska lägga mig i ett varmt solarie i eftermiddag och öva på att slappna av, pigga upp min hud (sjukt bra för mina eksem) och skämma bort migsjälv lite. Multitasking tror jag det heter ;)

Sen ska jag kolla upp lite avslappningstekning också. Måste lära mig slappna av när jag kör fight, så inte axlarna sitter uppe vid öronen och så att jag jobbar med hela kroppen i mina tekniker, inte bara ett ben eller en arm. Måste sänka min tyngdpunkt och lära mig slappna av så att jag blir stark och stabil.

Jag har hittat rotationen! Jag har övat och övat och nu på morgonen ähr så lyckades jag få till det! Så nu gäller det bara att träna upp den så att jag blir tillräckligt snabb och stark i min rotation för att kunna få tillräckligt med kraft för att få till ett slag eller en spark med den! Tränatränatränaträna :)

En annan sak jag kommit på idag är jag jag kanske innerst inne faktiskt är en morgonpigg människa. Eller idag var jag det iaf. Igår var det sjukt jäkla jobbigt för att ta mig upp och träna. Men idag var det inte det. Det är skönt, om jag ska slippa plågas varje gång jag måste gå upp tidigt. Eller måste och måste, jag har ju valt själv. Men om jag ska lyckas med dethär så behöver jag träna, mycket, och på morgornarna har jag ju tid.

I övrigt är jag förvånad över hur lätt jag klarat att ställa om kroppen och ställa in den på två pass om dagen (bortsett från igår, då det va vila på EM). Jag tycker inte det är det minsta jobbigt faktiskt. De enda och största skillnaderna jag märker är att jag är mycket mer pigg och vaken under dagarna, jag är hungrigare och mitt rum är ännu mer fullt med träningskläder än vad det var innan. Och, just det, jag har tid till långfrukost varje dag :)