Jag är inte skallig, jag bara kallas skallepär.

Idag vaknade jag vid fem, FEM!! Min första tanke var; När får jag gå upp? Eller inte första tanke kanske, men iaf andra eller tredje. Sen somnade jag om :) Och när det sen väl var dags att gå upp och träna så var det inte alls jobbigt, inte alls. Det är så himla skönt att inte behöva kämpa sig ur sängen.


Nu tänkte jag utväredera förra veckans träning:

Jag hade väntat mig att förra veckan skulle vara sanslösr jobbig. Visst, jag är rätt träningsvan sen innan, men nio pass i veckan?!?! Det är typ fyra för många, tänkte jag. Men så tänkte jag också att ska jag bli bra så måste jag satsa. Så jag testade. Och grym som jag är så insåg jag redan på onsdagen att, faan jag klarar det nog. Och jag klarade det galant! Allt känns hur bra som hellst!
Jag tänkte också att jag någon gång mitt i veckan skulle tappa motivationen, men inte då, är mer taggad än någonsin.