Löööve.
Jag blir lika förvånad varje gång. Hur kan det va så himla skönt varenda jäkla gång. Varje löparpass känns alltid lite som ett onödigt ont innan jag kommer ut, men sen när skorna väl är på och benen igång så är det helt sinnessjukt fantastiskt underbart härligt, ja allt. Och idag gjorde jag min bästa tid på ringvägen hittils. Det gjorde jag iofs sist jag sprang med, men idag är jag extra stolt.
Om jag håller samma tempo på vårruset som jag hade idag så kommer jag springa det på 26:00. Så, eftersom jag aldrig riktigt kan nöja mig med mina prestationer blir målet under 25:00.
Om jag håller samma tempo på vårruset som jag hade idag så kommer jag springa det på 26:00. Så, eftersom jag aldrig riktigt kan nöja mig med mina prestationer blir målet under 25:00.
Dåligt med uppdatering
Sorry för det. Men det blir liksom inte riktigt av när jag inte har nått vettigt att skriva om. Löpningen rullar på. Var nere i Skåne hos släkten förra veckan, då blev det inte mycket tränat, men desto mer fikat. Ska ner till Skåne på lördag igen, men i ett helt annat ärende än sist, fortfarande lite hemligt ;)
Sen är det snart påsk, då blir det hem till Småland, och därifrån vidare till stugan, sen Småland igen, direkt vidare till Göteborg och Olivia tillsammans med Emelie. Det blir inte riktigt på någon struktur på träningen när man reser runt tyvärr. jag gillar ju liksom min träning och vill gärna inte missa mina träningspass, men det är klurigt eftersom man inte kan ta med alla sina träningskläder och träningskompisar. Jag får försöka komma på någon bra plan för att lösa detta.
Känns som att jag knappt är i Västerås överhuvudtaget i vår, lite tråkigt eftersom det kanske blir min sista termin här... Blir lite ledsen bara jag täbker på det. Gillar ju min tillvaro och mitt liv här.
Sen är det snart påsk, då blir det hem till Småland, och därifrån vidare till stugan, sen Småland igen, direkt vidare till Göteborg och Olivia tillsammans med Emelie. Det blir inte riktigt på någon struktur på träningen när man reser runt tyvärr. jag gillar ju liksom min träning och vill gärna inte missa mina träningspass, men det är klurigt eftersom man inte kan ta med alla sina träningskläder och träningskompisar. Jag får försöka komma på någon bra plan för att lösa detta.
Känns som att jag knappt är i Västerås överhuvudtaget i vår, lite tråkigt eftersom det kanske blir min sista termin här... Blir lite ledsen bara jag täbker på det. Gillar ju min tillvaro och mitt liv här.
Resa söderut!
Imorgon far jag ner till mitt kära skåneland och hälsar på släkten! Det är så sjukt längesendan jag var nere och det ska bli så kul att träffa alla igen. Tyvärr stannar jag bara tills på fredag, men ett par dar med mormor, morfar, moster och kusinerna och deras familjer får jag ju iaf!
Har hört rykte om att det är vår på riktigt där nere med snödroppar och barmark (kanske gräs?). Blir sjukt pepp på löparrundor bland ängarna :)
Har hört rykte om att det är vår på riktigt där nere med snödroppar och barmark (kanske gräs?). Blir sjukt pepp på löparrundor bland ängarna :)
Vissa dagar
Ja vissa dagar är bara så jävla bra. Börjar dagen med solskenspromenad till träningen, sen långpass träning, sen hem och äta god mat, sen tre timmar på balkongen med kaffe och kladdis och stickning och sol. Snart ska vi iväg på bio och se Hur många lingon finns det i världen? Och jag har bara njutit hela dagen! Ska nog köra på samma spår imon.
Funderar lite på hur jag ska göra med min träning nu. Löpning och karate, men hur ska jag lägga upp det? Och ska jag satsa på att biffa på mig lite också så inte Annica kan skatta åt mina pinnarmar? Jag vet inte.. Gym är ju så tråkigt. Tål att tänkas på.
Funderar lite på hur jag ska göra med min träning nu. Löpning och karate, men hur ska jag lägga upp det? Och ska jag satsa på att biffa på mig lite också så inte Annica kan skatta åt mina pinnarmar? Jag vet inte.. Gym är ju så tråkigt. Tål att tänkas på.
Träningsvärk
Jajemän, det händer även den bästa. Jag har efter gårdagens fantastiska löparrunda fått träningsvärk i min högra Quadriceps och min högra Tensor facia latae. Funderar på om jag har någon obalans eftersom jag bara har träningsvärk på höger sida..
Men iaf, lätt värt. Trodde det skulle bli lite trist att springa igår eftersom jag är så ur form på löpningen, men icke! Sjukt skönt runda. Perfekt mycket kläder, perfekt tempo, perfekt allt! Tog till och med två varv på den lilla rundan bara för att det va så skönt :) Vågar inte ge mig ut på ringvägen än. Misstänker att den består av mest is och vattenpölar och risky-running är inte precis min favorit.
Men iaf, lätt värt. Trodde det skulle bli lite trist att springa igår eftersom jag är så ur form på löpningen, men icke! Sjukt skönt runda. Perfekt mycket kläder, perfekt tempo, perfekt allt! Tog till och med två varv på den lilla rundan bara för att det va så skönt :) Vågar inte ge mig ut på ringvägen än. Misstänker att den består av mest is och vattenpölar och risky-running är inte precis min favorit.
Nej
Svaret på den eviga frågan blir nej. Ingen allstyle open i vår. Med lite resonemang med min coach bestämde jag att nej, det kommer inte funka. Eventuellt blir jag kvar i Västerås till hösten och kanske kan va med då istället.
Så nu blir det upprätthållande och lite utveckande träning (troligtvis inte samma utvecklingstempo som under senaste sju veckorna) vad gäller karaten. Eftersom jag inte hört av Maria så verkar det inte bli samma mängd karateträning heller. Så istället kör jag hårt på löpningen. Min kära löpning som jag saknar och som jag tyvärr inte haft så mycket tid över för under senaste halvåret känns det som.
Antalet träningsminuter lär väl sjunka drastiskt (attans jag som legat så bra till på funbeat ;)) men vad gör väl det? Ikväll blir det jogg i min ensamhet, inte lika kul som att träna tillsammans med någon, men helt okej ändå. Tänkte ta det i ett lugnt tempo eftersom benen inte vant sig vid asfalt än, så då går det rätt lätt för man kan tänka på annat än att man måste andas.
Så nu blir det upprätthållande och lite utveckande träning (troligtvis inte samma utvecklingstempo som under senaste sju veckorna) vad gäller karaten. Eftersom jag inte hört av Maria så verkar det inte bli samma mängd karateträning heller. Så istället kör jag hårt på löpningen. Min kära löpning som jag saknar och som jag tyvärr inte haft så mycket tid över för under senaste halvåret känns det som.
Antalet träningsminuter lär väl sjunka drastiskt (attans jag som legat så bra till på funbeat ;)) men vad gör väl det? Ikväll blir det jogg i min ensamhet, inte lika kul som att träna tillsammans med någon, men helt okej ändå. Tänkte ta det i ett lugnt tempo eftersom benen inte vant sig vid asfalt än, så då går det rätt lätt för man kan tänka på annat än att man måste andas.
Film
Här är en länk till en film från tävlingen, naturligtvis på min match. Jag är den långa av de två, alltså den som börjar till vänster.
Den eviga frågan
Allstyle open eller ej? 16e April. Det tål att tänkas på.
Done
Nu är det gjort, och det blev inte alls som jag hadt tänkt, om jag nu hade tänkt något. Började med att vi kom till tävlingen (efter viss sightseein a la Hristo) och en av de som håller i tävlingen säger till mig "Men du är ju inte så stor" samtidigt som han gestikulerar och visar som om han trodde jag skulle va två måter lång och en meter bred. Jag fattade ingenting.
Sen visade det sig att det var bara jag och en tjej till med i tävlingen, så hon fick välja om hon ville gå upp en viktklass och köra mot mig, vilket hon valde att göra. Så yes! En match iaf, tänkte jag och blev skitnöjd. Och sen skitnervös. Och sen skittaggad, och sen nervös igen och så pendlade jag mellan supertaggad och dödsångest fram tills matchstart.
Sen blev det det sjukaste. Jag körde en rond, en väldigt jämn rond. Vi båda pucklade på varandra rejält, andra tjejen fick näsblod (hör och häpna, det var inte jag som blödde för en gång skull). Hon sparkade och knäade, jag slog och slog och slog. Satte ett riktigt fint knä i magen på henne och något slag som jag minns också, annars vet jag inte riktigt, vevade nog en himla massa tror jag. Men jag är nöjd med min insats. Och efter rondvilan så kommer domaren och säger att vi inte får köra (eftersom kampsportskomessionen sa nej) eftersom vi inte var i samma viktklass, och att matchen är ogiltig. Så, det blev ingen andra rond, ingen medalj, ingen anaing om hur det gick. Synd. Men jag fi k iaf gå upp och köra en rond, och jag är så jäkla nöjd över att jag gjrot dethär. Frågan är bara när jag ska få min medalj...
Sen visade det sig att det var bara jag och en tjej till med i tävlingen, så hon fick välja om hon ville gå upp en viktklass och köra mot mig, vilket hon valde att göra. Så yes! En match iaf, tänkte jag och blev skitnöjd. Och sen skitnervös. Och sen skittaggad, och sen nervös igen och så pendlade jag mellan supertaggad och dödsångest fram tills matchstart.
Sen blev det det sjukaste. Jag körde en rond, en väldigt jämn rond. Vi båda pucklade på varandra rejält, andra tjejen fick näsblod (hör och häpna, det var inte jag som blödde för en gång skull). Hon sparkade och knäade, jag slog och slog och slog. Satte ett riktigt fint knä i magen på henne och något slag som jag minns också, annars vet jag inte riktigt, vevade nog en himla massa tror jag. Men jag är nöjd med min insats. Och efter rondvilan så kommer domaren och säger att vi inte får köra (eftersom kampsportskomessionen sa nej) eftersom vi inte var i samma viktklass, och att matchen är ogiltig. Så, det blev ingen andra rond, ingen medalj, ingen anaing om hur det gick. Synd. Men jag fi k iaf gå upp och köra en rond, och jag är så jäkla nöjd över att jag gjrot dethär. Frågan är bara när jag ska få min medalj...
1 eller typ ½
Det är HELT sjukt. Imorgon är det liksom dags. Om ett dygn så har jag troligtvis redan gjort min match (eller mina, vem vet). Då kommer jag sitta där, troligtvis helt slut efter ett halvårs laddning och efter tre månaders slit, men ett guld i handen. För jag tänker vinna, så är det bara. Kanske lite väl kaxigt, men jag tänker ju inte ladda såhär länge för att förlora mot någon liten tjej. Jag tänker inte förlora mot någon stor tjej heller för den delen. Jag ska in och mosa, slå allt jag kan och bara göra så jäkla bra ifrån mig det bara går.
Ibland får jag små ångestattacker med illamående och magont och jag undrar vad faan jag gett mig in på, men jag vet också att jag måste göra dethär. Jag kan ju inte stensatsa så på något för att sen ge upp när det väl är dags. Jag ska fightas som aldrig förr och det kommer bli synd om den som ska möta mig.
Och nyss ringe min coach och sa att tjugo i 7 imon åker vi, 7.30-9.30 är det invägning, 10 går vi igenom reglerna och 11 börjar tävlingen. Plötsligt belv det så verkligt och jag blev sinnessjukt nervös. Imorgon ska jag verkligen tävla, imorgon är det dags. Jag känner mig helt skakis.
Ibland får jag små ångestattacker med illamående och magont och jag undrar vad faan jag gett mig in på, men jag vet också att jag måste göra dethär. Jag kan ju inte stensatsa så på något för att sen ge upp när det väl är dags. Jag ska fightas som aldrig förr och det kommer bli synd om den som ska möta mig.
Och nyss ringe min coach och sa att tjugo i 7 imon åker vi, 7.30-9.30 är det invägning, 10 går vi igenom reglerna och 11 börjar tävlingen. Plötsligt belv det så verkligt och jag blev sinnessjukt nervös. Imorgon ska jag verkligen tävla, imorgon är det dags. Jag känner mig helt skakis.
3, sammanfattning
Jag har tränat som ett as. Hur mycket har det blvit sen 1a jan tror ni?
För att göra det inte alls spännande så kommer svaret här:
Träningstid: 4394 min / 3 dygn 1 h 13 min 52 sek
Träningspass: 66 st.
Antal dagar med träning: 48 (65,8% av 73 dagar) Och då ska man ha i åtanke att jag just varit sängliggande 8 dagar...
Max antal träningspass /vecka: 9
Max antal minuter /vecka: 648 min / 10h 48 min
Jag är rätt grym ;)
För att göra det inte alls spännande så kommer svaret här:
Träningstid: 4394 min / 3 dygn 1 h 13 min 52 sek
Träningspass: 66 st.
Antal dagar med träning: 48 (65,8% av 73 dagar) Och då ska man ha i åtanke att jag just varit sängliggande 8 dagar...
Max antal träningspass /vecka: 9
Max antal minuter /vecka: 648 min / 10h 48 min
Jag är rätt grym ;)
3
Då är det bara tre dagar kvar. Tre små pyttedagar. Positivt är att jag är frisk. Var och tränade igår, det kändes bra men jag kände mig lite klen och vek, men det är väl som det bör efter nio dagars soff/sängläge.
Får små ångestattacker lite titt som tätt, men det är väl bara att göra det antar jag, så är det gjort sen. Kan tänka mig att livet kommer kännas lite tomt på söndag, vad ska bli mitt nya mål? Vårruset under 25 min? Nej jag vet inte.. Jag kanske behöver ett jättemål direkt, jag kanske kan ta det lite lugnt bara.
I vilket fall som hellst så är jag sjukt nervös inför lördag. Jag vet inte vad som skulle kunna gå fel egentligen, men jag är rädd att prestera pinsamt dåligt tror jag. Jag är rädd att jag inte kommer kunna gå av mattan och känna mig stolt över min prestation. Men jag är ju inte pinsamt dålig, eller? Just nu vet jag inte, jag har inte så många att jämföra med.
Får små ångestattacker lite titt som tätt, men det är väl bara att göra det antar jag, så är det gjort sen. Kan tänka mig att livet kommer kännas lite tomt på söndag, vad ska bli mitt nya mål? Vårruset under 25 min? Nej jag vet inte.. Jag kanske behöver ett jättemål direkt, jag kanske kan ta det lite lugnt bara.
I vilket fall som hellst så är jag sjukt nervös inför lördag. Jag vet inte vad som skulle kunna gå fel egentligen, men jag är rädd att prestera pinsamt dåligt tror jag. Jag är rädd att jag inte kommer kunna gå av mattan och känna mig stolt över min prestation. Men jag är ju inte pinsamt dålig, eller? Just nu vet jag inte, jag har inte så många att jämföra med.
7, herregud!
Det går så fort så fort så jag hinner inte med. Hoppas verkligen jag är 100 frisk på måndag så jag kan träna då, annars kommer det bli nervigt.
Börjar få lite ångest nu, funderar på vad faan jag gett mig in på? Varför gör jag det här? jag vet ju att jag inte pallar med tävlingar. Det kommer aldrig gå. Jag har ångrat mig och vill inte vara med. Tänk om ingen annan tjej är anmäld så jag inte får köra... Det kanske är bra, eller dåligt. Tänk om jag inte hinner bli frisk? När är sista dagen att avanmäla sig, jag vill skita i det? Tänk om jag inte vinner, hur ska jag ta det? Tänk om det går jättedåligt. Tänk om jag klantar mig. Tänk om jag får slåss mot en liten människa, det är jag ju inte så van vid. Tänk om jag får slåss mot en stor människa, då har jag kanske inte en chans. Tänk om jag får möta någon som typ brottar ner mig på en gång, vad gör jag då? Åååååååå, sanslös prestationsångest, som inte precis blir mindre av att jag snart spenderat en vecka i sleep mode.
Börjar få lite ångest nu, funderar på vad faan jag gett mig in på? Varför gör jag det här? jag vet ju att jag inte pallar med tävlingar. Det kommer aldrig gå. Jag har ångrat mig och vill inte vara med. Tänk om ingen annan tjej är anmäld så jag inte får köra... Det kanske är bra, eller dåligt. Tänk om jag inte hinner bli frisk? När är sista dagen att avanmäla sig, jag vill skita i det? Tänk om jag inte vinner, hur ska jag ta det? Tänk om det går jättedåligt. Tänk om jag klantar mig. Tänk om jag får slåss mot en liten människa, det är jag ju inte så van vid. Tänk om jag får slåss mot en stor människa, då har jag kanske inte en chans. Tänk om jag får möta någon som typ brottar ner mig på en gång, vad gör jag då? Åååååååå, sanslös prestationsångest, som inte precis blir mindre av att jag snart spenderat en vecka i sleep mode.
Lätt panikslagen Emma.
10! Här har det varit tyst ett tag
Sanningen är den att jag har inte hunnit skriva och sen när jag väl skulle hinna skiva så blev jag dödssjuk istället, men nu är jag på bättringsvägen igen.
Var och hälsade på storebror i helgen, lördag-söndag. Lyckades klämma in trippen till Norrköping mellan två träningar. Var borta totalt 26 timmar, 7,5 av dessa spendrade jag på tåg. Blev verkligen en snabbvisit.
Sen kom jag hem, käkade och gick och tränade.
Måndag morgon vaknade jag med dödligt ont i halsen och sinnessjuk feber. Det är ju inte precis så att jag har tid at vara sjuk nu heller! Men efter ett par dagars ledigt så brukar det ju alltid komma något, det vet jag ju, jag borde varit mer beredd, men icke. Sängläge i två dygn. Idag ringde jag läkaren för jag står inte ut längre, jag är så tjock i halsen så jag inte kan prata. Halsfluss. Naturligtvis, vad skulle det annars va.
Efter världshistoriens snabbaste läkarbesök blev det en runda till apoteket för att hämta ut en söt liten ask Kåvopenin och sen till coop för att köpa glass, måste ju få i mig någon form av föda och då är glass bra alternativ till nyponsoppan som jag hitills lyckats pressa förbi klumparna i halsen(som visst kallas mandlar, även om mina för tillfället är större än valnötter).
När jag kom hem så hade mitt tävlingskort kommit som ett brev på posten! Väldigt fint!
Nu återstår några dagars vila innan jag kan börja träna igen, i början på nästa vecka trodde läkaren skulle gå, om jag mår helt bra då.
Känns pissigt att jag inte har bättre immunförsvar än såhär. Blir alltid sjuk känns det som, undra om det går att fixa på något sätt.
Mitt finafina tävlingskort!
Min för tillfället älskade penicilin som förhoppningsvis gör mig frisk snabbt.
Var och hälsade på storebror i helgen, lördag-söndag. Lyckades klämma in trippen till Norrköping mellan två träningar. Var borta totalt 26 timmar, 7,5 av dessa spendrade jag på tåg. Blev verkligen en snabbvisit.
Sen kom jag hem, käkade och gick och tränade.
Måndag morgon vaknade jag med dödligt ont i halsen och sinnessjuk feber. Det är ju inte precis så att jag har tid at vara sjuk nu heller! Men efter ett par dagars ledigt så brukar det ju alltid komma något, det vet jag ju, jag borde varit mer beredd, men icke. Sängläge i två dygn. Idag ringde jag läkaren för jag står inte ut längre, jag är så tjock i halsen så jag inte kan prata. Halsfluss. Naturligtvis, vad skulle det annars va.
Efter världshistoriens snabbaste läkarbesök blev det en runda till apoteket för att hämta ut en söt liten ask Kåvopenin och sen till coop för att köpa glass, måste ju få i mig någon form av föda och då är glass bra alternativ till nyponsoppan som jag hitills lyckats pressa förbi klumparna i halsen(som visst kallas mandlar, även om mina för tillfället är större än valnötter).
När jag kom hem så hade mitt tävlingskort kommit som ett brev på posten! Väldigt fint!
Nu återstår några dagars vila innan jag kan börja träna igen, i början på nästa vecka trodde läkaren skulle gå, om jag mår helt bra då.
Känns pissigt att jag inte har bättre immunförsvar än såhär. Blir alltid sjuk känns det som, undra om det går att fixa på något sätt.
Mitt finafina tävlingskort!
Min för tillfället älskade penicilin som förhoppningsvis gör mig frisk snabbt.
17, sova som en död
Inatt måste jag ha sovit som en död. Jag minns inte att jag gick och la mig, jag har sovit hela natten (väldigt ovanligt för mig), vaknade inte av klockan i morse och måste ha stängt av den i sömnen. Vaknade vid sju och fattade inte om jag hade försvit mig. Satt och räkna på det hela i två minuter innan jag insåg att jag hade missat träningen :( Skit. Nu var det ju dags för ett högre tempo.
Jag förstår ändå mig själv. Igår hade jag opponerig och respondering på exjobbet. Det vi jobbat på och slitit med senaste halvåret skulle bedömas och kritiseras och vi skulle kritiskt granska och ifrågasätta någon annans arbete. Det är inte en lätt grej att göra när man vet hur vi alla har slitit. Och efter det blev det en så total urladdning, lättad och glad men samtidigt sjukt trött. Nu är det snart över.
Samtidigt har jag inte tid att göra såna missar som att försova mig. Jag behöver varenda träning, behöver kläma ur det sista ur mig själv och vekligen bli grym. Jag har 17 dagar på mig, sen ska jag tävla. Jag vill inte stå där och känna att jag inte är så bra som jag hade kunnat vara om jag inte hade försovit mig/varit sjuk/missat träning av annan anledning. Det är sånt slöseri med tid, samtidigt som min kropp troligtvis behövde och krävde det. Annars hade jag troligtvis vaknat. Jag brukar verkligen aldrig försova mig så att jag missar saker, och speciellt inte saker som är viktiga för mig. Ändå kan jag inte låta bli att hata mig själv lite för att jag gjorde det.
Jag förstår ändå mig själv. Igår hade jag opponerig och respondering på exjobbet. Det vi jobbat på och slitit med senaste halvåret skulle bedömas och kritiseras och vi skulle kritiskt granska och ifrågasätta någon annans arbete. Det är inte en lätt grej att göra när man vet hur vi alla har slitit. Och efter det blev det en så total urladdning, lättad och glad men samtidigt sjukt trött. Nu är det snart över.
Samtidigt har jag inte tid att göra såna missar som att försova mig. Jag behöver varenda träning, behöver kläma ur det sista ur mig själv och vekligen bli grym. Jag har 17 dagar på mig, sen ska jag tävla. Jag vill inte stå där och känna att jag inte är så bra som jag hade kunnat vara om jag inte hade försovit mig/varit sjuk/missat träning av annan anledning. Det är sånt slöseri med tid, samtidigt som min kropp troligtvis behövde och krävde det. Annars hade jag troligtvis vaknat. Jag brukar verkligen aldrig försova mig så att jag missar saker, och speciellt inte saker som är viktiga för mig. Ändå kan jag inte låta bli att hata mig själv lite för att jag gjorde det.
20
Idag är det inte ens tre veckor kvar!! Om två veckor så Börjar min lugna uppladdningsvecka. Är jag redo? Jag vet inte. Idag ska jag iallafall fixa med min ansökan för tävlingskort så att jag överhuvudtaget får tävla.
För 42 dagar sedan började jag blogga om dethär. Vart har jag kommit sen dess då? Har 42 dagars intensiv träning gett något resultat?
Svaret är ja.
Det började med mysfrukostar, blåmärken och mesiga slag. För 39 dagar sen fattade jag att allt handlar om en liten inre rotation, nu kan jag på sätt och vis använda den, jag får med kroppen, slår inte längre med axlarna utan med hela mig. Oftast. Alla slag är naturligtvis inte klockrena, men dom är bra mycket bättre än när allt dethär började.
Sen var det dags för trasiga knogar och att lära mig slappna av. Samma knogar är fortfarande ganska trasiga, och är de inte trasiga så är det åtminstone väldigt ärriga eller så har jag ont i dem för att jag slår så hårt ;). Avslappningen har jag ibland, inte så ofta när jag kör fight som när jag tränar på mittsar, men jag är åtminstone inte alltid spänd...
Sen har jag tagit mig igenom fläskläppar, näsblod och spya. Inte alltid så roliga upplevelser, men bra att ha känt på det.
Efter det (vid 40 dagar kvar) Började jag sätta fokus på att skydda huvuet, att få in det lite mer naturligt. Detta sitter inte riktigt än, så det är något som jag ska fortsätta jobba på.
Utöver övanstående har jag fått bättre kontroll i mina tekniker, mer kraft i sparkar, mer kraft i slag. Jag har faktiskt kommit någonstans och jag är sjukt stolt över mig själv för att jag kämpar hela vägen :)
För 42 dagar sedan började jag blogga om dethär. Vart har jag kommit sen dess då? Har 42 dagars intensiv träning gett något resultat?
Svaret är ja.
Det började med mysfrukostar, blåmärken och mesiga slag. För 39 dagar sen fattade jag att allt handlar om en liten inre rotation, nu kan jag på sätt och vis använda den, jag får med kroppen, slår inte längre med axlarna utan med hela mig. Oftast. Alla slag är naturligtvis inte klockrena, men dom är bra mycket bättre än när allt dethär började.
Sen var det dags för trasiga knogar och att lära mig slappna av. Samma knogar är fortfarande ganska trasiga, och är de inte trasiga så är det åtminstone väldigt ärriga eller så har jag ont i dem för att jag slår så hårt ;). Avslappningen har jag ibland, inte så ofta när jag kör fight som när jag tränar på mittsar, men jag är åtminstone inte alltid spänd...
Sen har jag tagit mig igenom fläskläppar, näsblod och spya. Inte alltid så roliga upplevelser, men bra att ha känt på det.
Efter det (vid 40 dagar kvar) Började jag sätta fokus på att skydda huvuet, att få in det lite mer naturligt. Detta sitter inte riktigt än, så det är något som jag ska fortsätta jobba på.
Utöver övanstående har jag fått bättre kontroll i mina tekniker, mer kraft i sparkar, mer kraft i slag. Jag har faktiskt kommit någonstans och jag är sjukt stolt över mig själv för att jag kämpar hela vägen :)
22, det går bra nu
Ja jag tänkte mest bara säga det. Det går bra nu. Och för att göra detta inlägg lite mer intressant så tänker jag lägga upp en bild på blåmärket jag hade på näsan.
Det kanske inte syns så väl på bilden, men det är ändå en konstig grej att få blåmärke på näsan.
Det kanske inte syns så väl på bilden, men det är ändå en konstig grej att få blåmärke på näsan.
24, lättad
Jag kom på att jag har ont i tån också.. har jättejätteont för jag har ett jättejättedjupt sår på min tå. Eller jättejätteont kanske det inte gör eftersom jag glömde bort det innan, men ändå.
Nu är exjobbet inskickat till examinatorn, så idag har jag fått en halv dag ledigt, utan press och utan stress. Kändes skönt. Sen var det bara att sätta sig med omtentan och börja skriva framåt kvällen. Imon måste vi börja jobba med vår opponering.
Trots att det är mycket kvar så är jag sjukt lättad. Det känns inte som att det kommer gå åt massa värdefull pluggtid när jag ska träna och massa värdefull träningstid när jag ska plugga. Så nu kanske jag kan återuppnå någon slags balans utan att pressa in saker i mitt shema. Känns gött.
Nu är exjobbet inskickat till examinatorn, så idag har jag fått en halv dag ledigt, utan press och utan stress. Kändes skönt. Sen var det bara att sätta sig med omtentan och börja skriva framåt kvällen. Imon måste vi börja jobba med vår opponering.
Trots att det är mycket kvar så är jag sjukt lättad. Det känns inte som att det kommer gå åt massa värdefull pluggtid när jag ska träna och massa värdefull träningstid när jag ska plugga. Så nu kanske jag kan återuppnå någon slags balans utan att pressa in saker i mitt shema. Känns gött.
24, ontontont
Idag har jag ont överallt tror jag. Nä inte överallt, men på många (eller nja.. två) ställen. I höger hamstrings, lyckases nog ådra mig någon form av bristning eller liknade när jag tränade i måndags. I vänster hand, ulnarsidan, fråga mig inte hur jag lyckas, men jag får sjukt ont när jag slagit en stund, känns som om jag brutit mig. Handen är värst, jag kan ju liksom inte slå ordentligt när den gör ont. Men det är väl klart att jag får ont, kroppen är inte van och måste ju säga ifrån på nått sätt.
EN FUCKING MÅNAD KVAR!
Det är helt sinnessjukt att det bara är en månad kvar till tävlingen! Jag undrar hur dethär kommer gå.. Känns som att jag måste lägga in ett ännu högre tempo nu om jag ska fixa dethär. Inte för att jag inte redan satsar, men nu jäklar..
Är hemma hos mamma och pappa i helgen. Och tvärtemot vad jag skrivit strax här ovanför så har jag inte något högt tempo.. alls. Var och simmade igår och körde lite mittsar med pappa (som ifos blev sjukt högintensiv träning, dock inte så långvarig). Idag hade jag planer på att ta en joggingtur med pappa och sen lite mittsar också. Men jag vet inte, har känsla av att det inte kommer bli så. Tror istället mer på en promenad (som redan är avklarad), lite mittsar och dans hela natten. Får ju passa på att ge mig ut på dansbandsspelning och bugga lite när jag har folk som vill följa med (mamma och pappa) :)
Men imorgon åker jag hem, då blir det mer som vanligt igen. Gym imonkväll, sen tokarbete med exjobbet och min vanliga träning. Då blir det till att vrålsatsa. Jag ska träna och ta hand om min kropp så den orkar, och så ska jag bli grym. Jag ska vinna.
Är hemma hos mamma och pappa i helgen. Och tvärtemot vad jag skrivit strax här ovanför så har jag inte något högt tempo.. alls. Var och simmade igår och körde lite mittsar med pappa (som ifos blev sjukt högintensiv träning, dock inte så långvarig). Idag hade jag planer på att ta en joggingtur med pappa och sen lite mittsar också. Men jag vet inte, har känsla av att det inte kommer bli så. Tror istället mer på en promenad (som redan är avklarad), lite mittsar och dans hela natten. Får ju passa på att ge mig ut på dansbandsspelning och bugga lite när jag har folk som vill följa med (mamma och pappa) :)
Men imorgon åker jag hem, då blir det mer som vanligt igen. Gym imonkväll, sen tokarbete med exjobbet och min vanliga träning. Då blir det till att vrålsatsa. Jag ska träna och ta hand om min kropp så den orkar, och så ska jag bli grym. Jag ska vinna.
