Jag är inte skallig, jag bara kallas skallepär.

Dagarna bara försvinner!! Det känns som slöseri med tid att inte träna hela tiden, jag måste bli bättre på så mycket! Men det skulle ju aldrig funka om jag bara tränade hela tiden. Inte när jag samtidigt har ett exjobb som äter upp mig inifrån. I söndags satt vi till halv fyra på natten, bara för att bli klara med så mycket som möjligt så vår handledare ska kunna läsa igenom så stor del som möjligt innan han åker till bryssel på onsdag. Idag tränade jag inte på morgonen för att jag behövde en timmes extra sömn innan dages slit med exjobbet. Det suger livet ur mig, men snart är det klart!
Veckans träning blir det lite sisådär med. Ingen morgonträning idag, inte ordentlig träning from torsdag eftersom jag åker hem till lilla småland och firar en av mina bröder och min kära vän Ewwe som fyller år. Men det är så det får bli, jag får göra det bästa jag kan av situationen. Trodde att jag skulle kunna lösa det, men det ser inte så ljust ut. För att kompensera upp detta så får jag vara extra fokuserad på resterande träningar fram till tävlingen. Och min snälla coach kanske kör mittsar med mig istället för teknink och kata på kvälles träning.

Just nu känns det ändå som att jag har lite flow, som att jag faktiskt inte är helt värdelös på allt, och det är inte så fel. Kan behöva känna mig lite bra ibland för att inte för stor prestationsångest. Och det är ju skönt när det känns som om träningen ger lite resultat, även om det känns som om det går lite väl sakta ibland, så går det kanske åtminstone åt rätt håll.