Jag är inte skallig, jag bara kallas skallepär.

Idag är det inte ens tre veckor kvar!! Om två veckor så Börjar min lugna uppladdningsvecka. Är jag redo? Jag vet inte. Idag ska jag iallafall fixa med min ansökan för tävlingskort så att jag överhuvudtaget får tävla.

För 42 dagar sedan började jag blogga om dethär. Vart har jag kommit sen dess då? Har 42 dagars intensiv träning gett något resultat?
Svaret är ja.
Det började med mysfrukostar, blåmärken och mesiga slag. För 39 dagar sen fattade jag att allt handlar om en liten inre rotation, nu kan jag på sätt och vis använda den, jag får med kroppen, slår inte längre med axlarna utan med hela mig. Oftast. Alla slag är naturligtvis inte klockrena, men dom är bra mycket bättre än när allt dethär började.
Sen var det dags för trasiga knogar och att lära mig slappna av. Samma knogar är fortfarande ganska trasiga, och är de inte trasiga så är det åtminstone väldigt ärriga eller så har jag ont i dem för att jag slår så hårt ;). Avslappningen har jag ibland, inte så ofta när jag kör fight som när jag tränar på mittsar, men jag är åtminstone inte alltid spänd...
Sen har jag tagit mig igenom fläskläppar, näsblod och spya. Inte alltid så roliga upplevelser, men bra att ha känt på det.
Efter det (vid 40 dagar kvar) Började jag sätta fokus på att skydda huvuet, att få in det lite mer naturligt. Detta sitter inte riktigt än, så det är något som jag ska fortsätta jobba på.
Utöver övanstående har jag fått bättre kontroll i mina tekniker, mer kraft i sparkar, mer kraft i slag. Jag har faktiskt kommit någonstans och jag är sjukt stolt över mig själv för att jag kämpar hela vägen :)