Jag är inte skallig, jag bara kallas skallepär.

Satt just och kom på hur snygg jag har blivit, när hände det? Kollade lite nya bilder på mig på fb och tänkte att jag ser rätt bra ut trots allt. Då är frågan, när hände detta? När blev jag snygg. Eller när fick jag den synen på mig själv egentligen? Jag tror jag ser ut som förut, men självkänslan är bättre.

En teori är att det kommer med träningen. När jag tränar så mår ja bra med mig själv och jag trivs med min kropp och allt den klarar av. Sen finns det ju bättre och sämre dagar, precis som med allt annat. Men så långt jag kan minnas så har jag adrig velat vara med på bild för att jag tyckt att jag varit för ful. Men träningen får mig att må bra, och den får mig att se på mig och min kropp på ett annat sätt och jag kan faktiskt se att kan vara ganska fin och klara av saker.
Träningen har inte alltid varit naturlig för mig och den har inte alltid varit något jag gjort för att jag tycker att det är roligt, men nu när den är det så kan jag verkligen känna hur bra den får mig att må. Även om jag inte alltid är sugen på att träna innan jag ger mig iväg (idag till exempel) så vet jag att jag 99 % av gångerna mår jag toppen när jag kommer hem igen.

I fredags gjorde vi vår första 15km-tur. Det gick rätt bra. Kom i mål på 1:24:22, vilket jag tycker är en rätt grym tid för att vara första gången man springer 1,5 mil. Höll ett rätt gött tempo hela vägen, vätskepaus efter 10 km. Efter 7 km kände jag att benen började segna, och det började gå tyngre, men pallade ändå med alla 15.

Valde vila igår eftersom jag inte kände att jag hann träna och eftersom jag hade ont i ena knät efter fredagen och tänkte att det nog vore bra att låta det va lite och inte pressa på så det blir något allvarligt. Idag blir det nog också vila, men av en helt annan anledning ;)
Har alltså inte kört mitt träningsprogram denna vecka. Men det känns som om det inte gör så mycket. Har så mycket annat som ska hinnas med och som går före just nu. Skola, vänner och examensfester. Känns som att jag får passa på att hänga med kompisarna nu när jag har dem nära.

Over'n out.

Kom nyligen hem från min sista karateträning, kanske någonsin. Det är så med många gerjer nu, att jag gör det för sista gången. Sen flyttar jag. Det är skitjobbigt. Men det är sjukt spännande och roligt också.

Kramade karatefamiljen hejdå och gick. Sen var det slut, helt tomt, och jag kanske aldrig träffar dem igen. Det är jättesorgligt. Vi har delat blod, svett och massa annat fint. De har varit med nästan från början på mitt liv i västerås, och att säga hejdå till dem är som att säga hedå till en del av mitt liv här. Och snart måste jag säga hejdå till allt annat här också. Det framkallar en mindre livskris hos mig. Jag vill inte att det ska ta slut, men plötsligt så känns det så väldigt mycket på riktigt och snart är det över.

Något jag upptäckt i min begynnande gym-karriär är att tjejer som tränar på gym har en viss attraktionskraft på män. Idag har jag upptäckt att detsamma gäller på mygg. Som ensam varmblodig varelse i min fina utegym fick jag ikväll erfara att det finns mer än gott om mygg i Rocklundaskogen. Upplevelsen kan liknas med BMB's dansgolv klockan kvart i två en lördagnatt, fast med mygg istället för gossar. Viftar man bort en, kommer tre nya, och de vägrar helt enkelt ge sig. Till slut tröttnar man och går hem.

En bit bort från mitt gym har jag hittat en backe, ikväll fick den sig en omgång. Det fick mina ben också. Dom är inte helt döda, och det skyller jag på myggen. Min plan var att jag skulle ta i så att jag knappt kan gå imon pga träningsvärk, det kommer inte hända. Istället får jag hoppas på att jag inte kommer se ut som någon med böldpest av alla miljoner myggbett jag lyckades skrapa ihop på de 40 miuter jag faktiskt befann mig utomhus.

I övrigt är livet helt hysteriskt.

Har träningsplaneringen på gång nu. Har gjort två skisser på veckoschema som jag ska testa. En bra mix med styrka och löpning. Det här ska bli så himla kul!
Som tur e har jag satt söndagar som vilodagar, så jag kan börja med träningschemat redan idag. Och eftersom det är söndag idag så innebär det vila! ;)
Kommer köra igång nästa vecka, men viss modifikation.

Sprang milen med Patrick igår. Vi hade tänkt ta 15 km, men bestämde oss efter sju att det nog skulle räcka med en mil, för oss båda. Gjorde min bästa tid på milen iaf, och det känns ju bra. Även om jag känner mig lite mesig nu såhär i efterhand när jag inte sprang så långt som var bestämt. Men vi ska ta 15 på fredag istället, så då gäller det att va fit for fight.

Idag har jag gått runt som en levande död. Svintrött efter helgen bravader, men det var jag inte ensam om. Känndes som om halva vår klass gick på sparlåga idag. Men vissa dagar är det ju så. Har sen den här kursen började haft fullt ös känns det som, nonstop. Lite stressad för allt jag måste lära mig, för att jag snart ska flytta och börja jobba, för att jag måste bli en grym löpare om jag ska fixa dethär och allt annat.
Men allt känns så jäkla värt! Jag ger mig in i massa saker som jag inte vet om jag kommer klara av, men det är så himla roligt. Det är verkligen saker jag tycker om! Även om vissa av dem stressar mig och får mig så rädd så jag håller på att kissa på mig.
Har fått lite papper av Patrick som kan guida mig om hur jag ska lägga up min träning. Det är helt sjukt. Jag ska lägga upp min träning inför en halvmara, fattar ni det!?!?! Jag ska genomföra en halvmara!!! Aaaaaahhhh!

Annat nytt som frestar på psyket just nu är att vi fått avliva min hund. Hon var gammal och sjuk och jag har vetat att det varit på gång länge. Så sist jag va hemma sa jag hejdå ordentligt. Men det är så konstigt. Nästa gång jag kommer till mamma och pappa så kommer hon inte vara där, och det kommer va så himla tomt. Hon har varit där i 14 år och nu finns hon bara inte längre. Men det är väl så livet är antar jag, förr eller senare så skijls man åt. Men jag vill inte det, vill inte att det ska vara så.

Det blev inget vårrus under 25. Det blev ett vårrus på 25:15 alternativt 25:45 beroende på om jag ska räkna från att vi gick över startlinjen eller från när de första gick över startlinjen. Glömde kolla klockan när jag sprang i mål, så någon exakt tid har jag inte, varken på karins klocka eller på målklockan. Lite slarvigt av mig, men det var inte precis vad jag tänkte på när jag gick i mål.. Då tänkte jag mest att jag höll på att dö. Men jag tror jag kom in på 25:15 ungefär.

Det va tjockt med folk så i början blev det trängsel och långsam jogg. Jag är grym på att tränga mig ;) Sen fortsatte det att va rätt tjockt med folk hela vägen faktiskt. Förstår inte folk som startar i första startgruppen och sen börjar gå efter 200 meter eftersom de inte orkar springa längre.. Känns lite taskigt mot oss som faktiskt vill springa på tid., dom stoppar ju upp hela altet. Menmen, så är det väl när det är motionslopp och folkfest. Picknicken efteråt var ju god iaf.

Får nog ge mig ut och springa fem på under 25 bara för att visa för mig själv att jag faktiskt klarar det en dag nu snart. Nästa vecka kanske.
Nu är det ju dags att börjar hårdträna för nästa lopp, halva lidingöloppet! :D Iiiiihhh!!

Idag va jag på fina utgymmet igen och tränade. När jag hade tränat färdigt kom en kille fram till mig och frågade om jag pluggar till sjukgymnast. Huh? tänkte jag, hur f*n vet han det? Men sen insåg jag att jag hade min sjukgynaststudenterna-tröja på mig. Hna hade sökt in till linköping och karolinska i höst sa han. Jahopp, tänkte jag, kul för honom som har tre roliga år framför sig.
Sen frågade han om jag håller på med tyngdlyftning?? Huh?? Tänkte jag. Hna tyckte det såg ut så på min taktik i axelpressen. Synd, tänkte jag, jag trodde han tyckte jag såg biff ut. Taktiken grundar sig i att jag är för svag för att pressa upp stocken med bara axlarna, så jag måste ta hjälp av hela kroppen.. Sorgligt men sant.
Men han gav mig iaf cred för min taktik och sa att det såg riktigt bra ut, och det är ju alltid kul att höra när man inte ser ut som en pajas i gymmet.

Har testat utegymmet, Gav det en chans igår. Och Visst, det är helt okej. Jag körde bara en liten stund, men ändå tillräckligt länge för att göra ett set av alla grejer förutom vissa bengrejer, eftersom jag gick direkt efter en timmes dans (där mina ben fick sig en omgång).
Gött att va ute och styrketräna, mycket bättre än et svettigt gym och tråkiga maskiner. Alla "stockar" förutom axelgrejen var typ lagom tunga för mig, så det va bra. Då slipper jag tänka, då är det bara att köra på, utan att ställa in vikter och greja. Kan nog tänka mig att träna där lite mer regelbundet fram tills jag flyttar, så jag blir biff inför Åhus-strand i sommar ;) Jag klarar ju inte av chins, dips och armstegen än, men det kanske kommer, jag får väl öva.
Det behöver ju liksom inte ta så mycket tid, och så är det supersmidigt att köra ett varv styrketräninen direkt efter löpningen. Då behöver jag inte ta mig någonstans eller byta om massa, det är bara att köra! Och det finns något för alla de största muskelgrupperna, perfekt. 
Så jag antar att jag är såld. Får svälja stoltheten och erkänna att stykreträning kanske inte alltid är så sugigt som jag påstår.

Snart är det dags för vårruset. Jag tror, om det inte blir för mycket köbildning i början, att jag fixar det under 25. Och det känns ju skönt.
Nått som inte är lika skönt är att jag börjat få ont i knäna när jag springer ibland, speciellt häromdagen när jag sprang på asfalt. Det är inte bra alls. Måste helt enkelt börja styrketräna så att jag blir lite stabil och stark runt knäna så jag orkar stabilisera. Men det är så förbaskat trist!
Har fortfarande inte invigt det nya ute-gymmet. Någon som har tips på hur man får styrketräning roligt? I så fall får ni mer än gärna tipsa mig..
Sen måste jag stabiliseringsträna ryggen också. Har under den nya kursen fått fyndet att jag är instabil i ett segment i ryggen, så: tränatränatränaträna. Ryggen har jag faktiskt börjat lite smått för, för jag vill ju inte får mer ont än vad jag har (inte så mycket alltså).
En annan anledning till att jag borde börja styrketräna är att jag är tunn som en speta på armar och ben, och det kan itne vara hälsosamt att va så svag som jag är. Men återigen, det är så tråkigt. Men jag kanske borde ge det en chans, ge utegymmet en omgång och hoppas på att jag gillar det, gå in med inställningen att det är sjukt roligt och att jag ska bli biff över sommaren? Bah, synd att jag inte har lite motivation på lager som jag kunde plocka fram...

Idag har jag (återigen) sprungit mitt snabbaste, och det va fett snabbt. När jag va hemma i Ekenäs sprang jag 12 km/h, det innebär vårruset på 25 min. Alltså mitt mål, men det va bara i 4,4 km typ, så jag kan ju inte säga att jag klarar springa ännu längre i samma tempo, men troligtvis.

Idag uppkom en spontanpromenad tio minuter innan jag skulle ge mig ut och springa, och då blev löpningen fördröjd men jag bestämde mig för en liten tur med löparskorna iaf. Tänkte att jag kan ju jobba på teknik och hastighet, försöka hålla högt tempo utan att tappa tekniken. Sagt och gjort.
Med min ipod (som helt överlevde tävttmaskinens brutalitet, bortsett från att skärmen inte lyser) som sällskap gav jag mig ut. Bestämde mig för en tur på asfalt eftersom jag inte vet hur dags de släcker i spåren och inte vill riskera att befinna mig mitt i skogen när lamporna slocknar.

Det hela resulterade i 2,93 km på 14:31. Alltså en hastighet på 12,11 km/h. Det låter inte mycket mer än 12km/h, men tro mig, det är det! Och det är sjukt mycket jobbigare också! Kramp i magen och blodsmak i munnen när jag kom hem, men fasen så värt, mitt bästa!

Jodå, lite har jag allt tränat, väldigt lite, men inte helt obefintligt lite. Det är svårt att bibehålla träningsnivån när livet inte är som det brukar. Och nu har jag spenderat senaste en och en halv veckan på resande fot. Några få löparrundor, lite promenader och massa shopping. Shopping kanske inte riktigt är träning, men det är minst lika bra för välbefinnandet :)
Imon ska det bli som vanligt igen, jogg med Karin och kanske Johanna. Och sen vidare, tillbaka till vardagen, eller nästan. Närmsta månaderna kommer inte bli som vanligt, det vet jag. Grillkvällar, examensfester och sen flytt söderöver. Sen får jag skaffa mig en ny vardag där. Kanske kommer jag återvända till Västerås sen igen, kanske inte. Helt ärligt så har jag ingen aning om vad jag gör om fem månader. jag kanske börjar ett nytt jobb, kanske söker jobb, kanske bor hos mamma och pappa eller är helt nyinflyttad i en stad jag aldrig varit i. Det är lite svårt när man inte vet, jag blir lite stressad. Men det löser sig, allt löser sig, och gör det inte det så överlever jag nog ändå.

Efter frukost blev allt lite bättre. Jag satte mig ner och sökte jobb inför hösten på förmiddagen, så då kände jag mig lite produktiv och blev genast på bättre humör.

Igår kollade jag min garderob lite, insåg att jag har stor brist på kläder. Eller nej, inte på kläder, men på kläder som passar. Träning har en viss effekt på kroppen, egentligen ett lyxproblem kanske, men fortfarande lite jobbigt när man är pank och behöver kläder, jag vill ju inte gå naken liksom. Och hade jag haft en tanke på att det är såhär det skulle blir så hade jag ju givetvis tagit före-bilder. Nu har jag bara efter-bilder. Och här är dom, bevis på en av träningens biverkningar. Kanske bör varna för att en del hud syns, men det kanske ni kan blunda för.. håll för med tummen eller något.
Jag borde kanske också klargöra att det är bara träning som gjort att det blivit såhär. Inga ändrade matvanor, ingen bantning eller livsstilsförändring alls. Förutom att jag typ käkat dubbla frukostar och fikat fem gånger i veckan ibland. Alltså, om någon förändring i min kost förekommit så skulle det nog snanare vara så att jag ökat mitt födointag. Så alla som säger att man inte kan bli smal bara av att börja träna och promotar för alla möjliga bantningsmetoder, släng er i väggen.

Idag tog jag sovmorgon. Ställde klockan på 9 ifall jag skulle va sugen på att ge mig ut på en förmiddagsjogg. Men det går segt nu, fortfarande inte sugen på någonting alls. Så istället låg jag kvar i sängen till halv 10. Då kände jag mig tvungen att gå upp eftersom det känns som slöseri med tid att sova. Men eftersom jag inte har så mycket att göra om dagarna nu så kanske jag skulle legat kvar.
Jag vet helt allvarligt inte vad det är med mig. Grinig och nerstämd. Känner ingen lust eller ambition till någonting. Nu ska jag hur som hellt käka lite fruksost och dricka lite kaffe och försöka njuta av denna gråa dag.

Dagens träning blir antingen dans eller löpning i rocklunda ikväll. Jag och Karin var och kollade in rocklunda i lördags, spåren är i stort sett snö- och isfria, så nu kan jag börja utmana migsjälv med rockis mördarbackar igen.

Jag har haft ett rätt bra flyt innan ett tag tycker jag. Och nu kommer baksmällen: Jag är sjukt svårmotiverad, är inte sugen på något alls överhuvudtaget (förutom kaffe), har ingen lust att träna, har ingen lust att göra någonting, kan inte sova.. Är i allmän obalans verkar det som. Och på toppen av allt det så är jag grinig och lättirriterad också. Troligtvis till följd av oregelbunden träning och dålig sömn.
BAAAAHHHH, det är drygt. Men man kan ju inte ha flyt jämt, så en formdipp får jag väl stå ut med.

Tog trots min kropps och hjärnas motstånd mig ut på en joggtur, som lyckades bli min snabbaste någonsin tror jag. Och det är ju helt okej, men eftersom jag är grinig kan jag inte vara riktigt glad över mina 11,6 km/h.

Efter en fantastisk helg i stressens tecken är jag återigen hemma. Helgen började i fredags med stress(nåja)ihopskrivning av det sista på hemtentan, hem, äta en macka, iväg på danspass på friskis med fina Matilda och Sofie, hem, äta, duscha, på med kläder, iväg till BMB för att kolla och dansa aset till arvingarna och lite disco (yay!). Sen hem sova, gå upp, träna, hem, äta, duscha, packa, halvspringa till tåget, sitta på tåget alldeles för jäkla länge, spela kort med morfar, spela kort med morfar, spela kort med morfar. Tåget igen, hemligt uppdrag, tåget igen, vänta i Kristianstad, tåget alldeles för jäkla länge, hem sova, upp, tvätta, till skolan, hem. DÖÖÖÖÖÖ. Fanatstiskt hektisk och fantastiskt rolig helg med tolv av mina värdefulla timmar spenderade på resande fot (tur att SJ och jag har ett så nära och ömsesidig relation, denhär gången va två av mina tåg för tidiga, hör och häpna!). Men jag behöver vila från alla mina åtaganden. Ikävll ska jag dö och ha kvalitetstid med min käre  och något förkylda kombo.