Jag är inte skallig, jag bara kallas skallepär.

Inatt måste jag ha sovit som en död. Jag minns inte att jag gick och la mig, jag har sovit hela natten (väldigt ovanligt för mig), vaknade inte av klockan i morse och måste ha stängt av den i sömnen. Vaknade vid sju och fattade inte om jag hade försvit mig. Satt och räkna på det hela i två minuter innan jag insåg att jag hade missat träningen :( Skit. Nu var det ju dags för ett högre tempo.
Jag förstår ändå mig själv. Igår hade jag opponerig och respondering på exjobbet. Det vi jobbat på och slitit med senaste halvåret skulle bedömas och kritiseras och vi skulle kritiskt granska och ifrågasätta någon annans arbete. Det är inte en lätt grej att göra när man vet hur vi alla har slitit. Och efter det blev det en så total urladdning, lättad och glad men samtidigt sjukt trött. Nu är det snart över.
Samtidigt har jag inte tid att göra såna missar som att försova mig. Jag behöver varenda träning, behöver kläma ur det sista ur mig själv och vekligen bli grym. Jag har 17 dagar på mig, sen ska jag tävla. Jag vill inte stå där och känna att jag inte är så bra som jag hade kunnat vara om jag inte hade försovit mig/varit sjuk/missat träning av annan anledning. Det är sånt slöseri med tid, samtidigt som min kropp troligtvis behövde och krävde det. Annars hade jag troligtvis vaknat. Jag brukar verkligen aldrig försova mig så att jag missar saker, och speciellt inte saker som är viktiga för mig. Ändå kan jag inte låta bli att hata mig själv lite för att jag gjorde det.

Idag är det inte ens tre veckor kvar!! Om två veckor så Börjar min lugna uppladdningsvecka. Är jag redo? Jag vet inte. Idag ska jag iallafall fixa med min ansökan för tävlingskort så att jag överhuvudtaget får tävla.

För 42 dagar sedan började jag blogga om dethär. Vart har jag kommit sen dess då? Har 42 dagars intensiv träning gett något resultat?
Svaret är ja.
Det började med mysfrukostar, blåmärken och mesiga slag. För 39 dagar sen fattade jag att allt handlar om en liten inre rotation, nu kan jag på sätt och vis använda den, jag får med kroppen, slår inte längre med axlarna utan med hela mig. Oftast. Alla slag är naturligtvis inte klockrena, men dom är bra mycket bättre än när allt dethär började.
Sen var det dags för trasiga knogar och att lära mig slappna av. Samma knogar är fortfarande ganska trasiga, och är de inte trasiga så är det åtminstone väldigt ärriga eller så har jag ont i dem för att jag slår så hårt ;). Avslappningen har jag ibland, inte så ofta när jag kör fight som när jag tränar på mittsar, men jag är åtminstone inte alltid spänd...
Sen har jag tagit mig igenom fläskläppar, näsblod och spya. Inte alltid så roliga upplevelser, men bra att ha känt på det.
Efter det (vid 40 dagar kvar) Började jag sätta fokus på att skydda huvuet, att få in det lite mer naturligt. Detta sitter inte riktigt än, så det är något som jag ska fortsätta jobba på.
Utöver övanstående har jag fått bättre kontroll i mina tekniker, mer kraft i sparkar, mer kraft i slag. Jag har faktiskt kommit någonstans och jag är sjukt stolt över mig själv för att jag kämpar hela vägen :)

Ja jag tänkte mest bara säga det. Det går bra nu. Och för att göra detta inlägg lite mer intressant så tänker jag lägga upp en bild på blåmärket jag hade på näsan.

Jag kom på att jag har ont i tån också.. har jättejätteont för jag har ett jättejättedjupt sår på min tå. Eller jättejätteont kanske det inte gör eftersom jag glömde bort det innan, men ändå.

Nu är exjobbet inskickat till examinatorn, så idag har jag fått en halv dag ledigt, utan press och utan stress. Kändes skönt. Sen var det bara att sätta sig med omtentan och börja skriva framåt kvällen. Imon måste vi börja jobba med vår opponering.
Trots att det är mycket kvar så är jag sjukt lättad. Det känns inte som att det kommer gå åt massa värdefull pluggtid när jag ska träna och massa värdefull träningstid när jag ska plugga. Så nu kanske jag kan återuppnå någon slags balans utan att pressa in saker i mitt shema. Känns gött.

Idag har jag ont överallt tror jag. Nä inte överallt, men på många (eller nja.. två) ställen. I höger hamstrings, lyckases nog ådra mig någon form av bristning  eller liknade när jag tränade i måndags. I vänster hand, ulnarsidan, fråga mig inte hur jag lyckas, men jag får sjukt ont när jag slagit en stund, känns som om jag brutit mig. Handen är värst, jag kan ju liksom inte slå ordentligt när den gör ont. Men det är väl klart att jag får ont, kroppen är inte van och måste ju säga ifrån på nått sätt.

Det är helt sinnessjukt att det bara är en månad kvar till tävlingen! Jag undrar hur dethär kommer gå.. Känns som att jag måste lägga in ett ännu högre tempo nu om jag ska fixa dethär. Inte för att jag inte redan satsar, men nu jäklar..

Är hemma hos mamma och pappa i helgen. Och tvärtemot vad jag skrivit strax här ovanför så har jag inte något högt tempo.. alls. Var och simmade igår och körde lite mittsar med pappa (som ifos blev sjukt högintensiv träning, dock inte så långvarig). Idag hade jag planer på att ta en joggingtur med pappa och sen lite mittsar också. Men jag vet inte, har känsla av att det inte kommer bli så. Tror istället mer på en promenad (som redan är avklarad), lite mittsar och dans hela natten. Får ju passa på att ge mig ut på dansbandsspelning och bugga lite när jag har folk som vill följa med (mamma och pappa) :)

Men imorgon åker jag hem, då blir det mer som vanligt igen. Gym imonkväll, sen tokarbete med exjobbet och min vanliga träning. Då blir det till att vrålsatsa. Jag ska träna och ta hand om min kropp så den orkar, och så ska jag bli grym. Jag ska vinna.

Dagarna bara försvinner!! Det känns som slöseri med tid att inte träna hela tiden, jag måste bli bättre på så mycket! Men det skulle ju aldrig funka om jag bara tränade hela tiden. Inte när jag samtidigt har ett exjobb som äter upp mig inifrån. I söndags satt vi till halv fyra på natten, bara för att bli klara med så mycket som möjligt så vår handledare ska kunna läsa igenom så stor del som möjligt innan han åker till bryssel på onsdag. Idag tränade jag inte på morgonen för att jag behövde en timmes extra sömn innan dages slit med exjobbet. Det suger livet ur mig, men snart är det klart!
Veckans träning blir det lite sisådär med. Ingen morgonträning idag, inte ordentlig träning from torsdag eftersom jag åker hem till lilla småland och firar en av mina bröder och min kära vän Ewwe som fyller år. Men det är så det får bli, jag får göra det bästa jag kan av situationen. Trodde att jag skulle kunna lösa det, men det ser inte så ljust ut. För att kompensera upp detta så får jag vara extra fokuserad på resterande träningar fram till tävlingen. Och min snälla coach kanske kör mittsar med mig istället för teknink och kata på kvälles träning.

Just nu känns det ändå som att jag har lite flow, som att jag faktiskt inte är helt värdelös på allt, och det är inte så fel. Kan behöva känna mig lite bra ibland för att inte för stor prestationsångest. Och det är ju skönt när det känns som om träningen ger lite resultat, även om det känns som om det går lite väl sakta ibland, så går det kanske åtminstone åt rätt håll.

Pigg som en mört :)
Har varit och tränat nu ikväll, och var inte lite taggad heller! Åh vad jag älskar karate, speciellt fighten. Superrolig träning, kändes inte som att jag sög på allt, som jag känt nu senaste tiden. Fick mycket positiv feedback av andra också, och det är ju alltid roligt och uppmuntrande, även om jag inte alltid håller med.. Är kanske lite väl självkritisk ibland, och har kanske lite väl höga krav på mig själv. Men hur ska man annars bli bättre, om man inte pressar sig och försöker prestera bättre hela tiden?
När jag tänker efter så har jag nog ändå blivit bättre på att ha kontroll i mina tekniker, jag sätter dom där dom ska sitta, för det mesta. Jag tror att jag kanske slår lite mer instinktivt också, eller jag vet inte, men det kändes så idag iallafall.
Försökte få till sparkarna lite när jag körde på säcken, men jag vet inte. Det känndes rätt i kroppen, men inte som om jag fick nån kraft. Men det är svårt att veta på säcken, ger inte samma feedback som mittsarna gör känns det som. Men det känder mer som ett flyt och som att jag fick till det lite med höften där samtidigt som jag var avslappnad, men jag vet inte. Det kan ju varit helt åt pipsvängen också.

Oh, och just det. Fick mitt första fight-näsblod idag också, så nu är det också gjort ;) Och som Jocke sa; Det är inte lika roligt utan lite blod. Hehe, nejdå, men det är bra att ha testat på näsblod innan tävlingen så jag inte blir helt förskräckt om det händer där.

Har inte tränat idag, och inte igår, och inte imonbitti, kanske inte imonkväll heller. Känns drygt att vara sjuk och missar massa träningar bara därför. Massa träningar som jag kunde lärt mig något på, utvecklats.. Och det har jag missat nu, och kanske tappat det som höll på att sätta sig också? Jag vill så gärna röra på mig, använda min kropp. Men jag pallar verkligen inte. Huvudet är tungt, kroppen värker och halsen gör ont. Men det är bättre iaf. Om jag blir lika mycket bättre tills imon som jag blivit från igår så är det nog lugnt.
Och så blir jag värsta emo när jag inte tränar. Det är som om all glädje i livet bara faller av mig om jag inte får jobba med min kropp, och istället blir jag sur och trött. Stackars Karin. Stackars mig.
Jag vill bara sova mest hela tiden, men icke. Jag har ju ett exjobb att skönta också. Första (hellst färdiga) utkastet ska va klart innan måndag. Det innebär plugg alla veckans dagar och gärna lite till. Hur ska min kropp någonsin orka bli frisk? Jag vet inte, jag är emo. Men jag har köpt vitaminer iallafall, så stackars kroppen kanske får lite hjälp på vägen. Nu ska jag sova, och imon ska jag vakna, pigg som en mört, utan dum förkylning, utan dum huvudvärk och med onädligt mycket livsglädje.

Shit, nu är det bara 39 dagar kvar. 39 dagar är i stort sett ingenting! Och jag har gått och  blivit lite sjuk. Var hängig hela dagen igår, fattade inte riktigt varför. Idag fattar jag varför. Vaknade inatt med halsont och värk i kroppen. När klockan ringde och det var dags för träning kände jag mig febrig också. Så, ingen träning. Lika bra att låta bli även om jag inte är jättedålig, vill ju inte riskera att bli ännu sjukare. Då är det bättre att jag är hemma och kurerar mig idag (och kanske imon också?) istället så jag blir frisk fort.
Synd att det kommer så olägligt, sista veckan med exjobbarbete och vi behöver egentligen sjukt högt arbetstempo om vi ska bli klara i tid, men det pallar jag inte om jag inte är pigg.